Tillbaka

Förlåt för att det var länge sen jag skrev här. Jag kan inte skylla på att jag inte har haft tid att blogga, för jag har rätt gott om tid mellan träningspassen eftersom jag inte läser den kursen som vi har i skolan nu, för att jag ska kunna fokusera på träning och tävling mer. Det känns som att ju mer fritid jag har desto mindre inspiration och lust har jag att blogga. Men det kan även bero på att skidåkningen inte alls har gått särskilt bra och då är det inte heller så kul att skriva och klaga. Men jag ska börja med att skriva om hur dåligt det har varit så kan jag släppa det och se framåt sedan.

Först var Knappen förkyld, sen blev jag förkyld, sen blev Knappen förkyld igen och efter det blev han lite magsjuk. Det var innan jul och vi var i Boden och där var det fint och vintrigt och jag kunde träna som planerat och klarade mig från att smittas (trodde jag). Jag for hem till det icke snöklädda Bergeforsen dagen innan julafton och tränade två pass på julafton varav ett var intervaller på 500meters-slingan på Södra och ett var löpning med icebugs i regnet med mamma, följt av lite motionscykel framför Kalle Anka. Sen blev jag magsjuk och fick inte i mig någon julmat. Det gick över ganska fort och vi bestämde oss för att åka till Vemdalen i mellandagarna. Då blev Louise (brorsans blivande fru) riktigt förkyld och jag ställde in mig på att fly fältet och isolera mig från omvärlden för nu var det nog med skujdomar tyckte jag. Men det blev så att de åkte hem och jag och mamma och pappa for till Vemdalen. Äntligen lite fina förhållanden att träna i tänkte vi, men det var nollgradig och nysnö och omöjligt att få fäste, och jag var seg och sliten och hade mensvärk. Nyår firades i Sundsvall hemma hos Marie-Helen tillsammans med Knappen, Sofie och Andreas. Det var superdupertrevligt, maten var grym, vi spelade ett roligt spel och såg fantastiska enorma fyrverkerier nere i hamnen från balkongen. Sedan dess har det varit grått och regnigt och en Skandinavisk cup i Skellefteå och Piteå med placeringarna 67, 62, 63. Det är inte kul att åka skidor när man knappt kan åka skidor, när det inte är vinter ute och när resultaten är kassa. Jag har för första gången på riktigt övervägt om jag ens borde hålla på...

Men lite snö på marken kan göra underverk för humöret och senaste träningspassen har känts ganska bra men framförallt roligare än på länge!

På yogan i veckan skulle vi tänka på tre saker som vi är tacksamma över, för att man oftast fokuserar på de lilla man inte har i stället för att vara nöjd över allt man har.

• Jag är tacksam över att jag äntligen får bo tillsammans med min stora kärlek och att det fungerar jättebra, det känns som att vi alltid har bott här tillsammans.
• Jag är tacksam över att vintern och kylan äntligen har kommit och att jag har möjlighet att få hålla på med den sport jag älskar med ett enormt stöd från familjen och universitetet.
• Jag är tacksam över att jag snart ska börja skolan igen så jag får lite annat att tänka på och jag tror nästa kurs blir skoj.