Mitt Vasalopp

Jag har klarat av mitt första Vasalopp! Det är jag där till vänster närmast i bild med gul nummerlapp och ett stort leende. Redan har jag börjat längta till nästa år. Vilken häftig upplevelse!

Jag börjar från början. Jag har inte haft optimala förberedelser. Lite småont i armbågar och höftböjare, ett läger med skidgymnasiet onsdag till fredag, lite för lite sömn, lite hispig, nervös och tandvärk. Men tror inte att jag är ensam av att drabbas av "Vasaloppssjukan", jag skrattade gott åt igenkänningsfaktorn.

Största missen i förberedelserna var nog ändå att jag inte fick med mig mina tävlingsskidor ner till Mora. Jag packade redan i måndags, ställde iordning två väskor med tävlingskläder, sportdryck, rillar, termosar mm, och packade prydligt ihop skidfodralet och lämnade det i förrådet så att Knappen kunde lägga in sina skidor där också. Sedan reste jag till Lycksele på tisdag morgon för att jobba, och på fredag kväll hämtade Knappen upp mig med fullpackad bil, och vi fortsatte direkt till Sundsvall för att sova där. Morgonen därpå fortsatte resan ner till Mora, och någonstans vid Hudiksvall upptäckte jag att skidfodralet inte var med. En liten miss i kommunikationen kan man säga. Så resten av resan ägnade vi åt att tjafsa om vems fel det var och det blev en del ringandes för att låna ihop skidor. Jag brukar inte stressa upp mig så mycket, men det kändes inte helt bra att inte ha några skidor med sig på sitt första Vasalopp. Men det är tur att man har kontakter och fantastiska vänner!

Väl framme i Mora lyckades jag seeda upp mig från led 2 till led 1, jag hämtade ut nummerlappen och jag fick med mig 3 par skidor från Sofie och Elin. Vi mötte upp mamma och pappa och sedan drog vi till Sälen för att installera oss där, testa skidor och fixa vallningen. I Sälen mötte vi upp Johan Öberg, och fick med oss 3 par skidor till att testa. Så från 0 par till 6 helt okända par, lite stressande att välja. Som tur var fick jag hjälp att testa av Anders, och vi hittade ett par av Johans stakskidor som kändes fantastiskt bra att staka på. Efter att jag hade stakat Vildmannaloppet i Umeå hade jag bestämt mig för att Vasaloppet kör jag med fästvalla, men dessa skidor fick mig att ändra mig. Inte nog med att Johan lånade ut ett par kungskidor, han fixade vallning OCH hemleverans av skidorna. Så himla snällt! Så pappa snuvades på vallningsjobbet vilket gjorde att vi hade mer tid till att planera och förbereda vätskelangningen. Allt som ska ordnas tar tid och det tar musten ur en. Det var skönt att gå och lägga sig, men svårt att sova.

Så jag stakade alltså de nio milen mellan Sälen och Mora, och jag är grymt nöjd. I första backen var det trångt och kö även fast jag startade i led 1. Resten av loppet flöt på bra. Efter en mil började jag känna av mina armbågar och jag funderade på att jag skulle bryta om det blev konstant sämre men fortsätta om det inte försämrades. Sedan kändes det nästan som att det bara var utför och det var väldigt kul att åka. Efter ungefär halva loppet började magen krampa i uppförsbackarna så jag fick ta det rätt lugnt, låsa armarna och "sätta mig ner" för att undvika kramp. Men på platten fungerade stakningen bra. Jag prioriterade att få i mig energi och stannade till på vissa stationer för att dricka sportdryck, och tog någon gel eller liquid då och då. Det kom alltid nya ryggar om man råkade tappa en, det var skönt att kunna känna det lugnet.

Jag hade aldrig någon aning om hur jag låg till resultatmässigt, som bäst låg jag på 16:e plats. Jag fick massor av glada hejarop "heja tjejen" och jag kände mig oförskämt glad under loppet. När skyltarna började visa ensiffrigt efter Eldris blev jag nästan lite blödig när jag insåg att jag kommer klara det och jag kommer göra det under 5 timmar. Jag stakade på 4.52.52! Jag tror att det var rätt val att staka. Jag tappade lite när det blev brant uppför, men jag tog nog igen det nerför och på platten. Jag tror inte att de som körde med fästvalla hade bra fäste och glid under hela loppet.

Det här var det första långlopp (av 4) den här säsongen när jag inte har väggat på slutet, jag orkade spurta sista kilometerna. Jag såg en tjej inom räckhåll som jag ville slå, tog in lite, men när jag skulle kräma ut det sista på upploppsrakan drog magen ihop sig totalt i kramp. Jag fick stanna upp och ge upp spurtstriden och räta ut magen. Jag blir lättad när krampen ger med sig, jag tar några försiktiga stavtag och samma sak händer igen. Det var bara att glida in de sista 100 metrarna och jag slutade på 18:e plats. Så nöjd! Det enda jag saknade i mål var en stor kram. Det hoppas jag på nästa gång.

Tack alla som har hejat och gratulerat efter loppet
Tack Elin för lånet av skidor och utmärkt langningsservice
Tack Johan för lånet av grymma stakskidor och vallaservice (läs mer om skidorna HÄR)
Tack Anders för hjälp med skidtestning
Tack Knappen, mamma och pappa för support
Tack Malin och Craft för grymt bra boende

Stekenjokk

Mitt hittills sjätte läger i Stekenjokk är till ända, och jag älskar verkligen den platsen, så det lär bli många fler läger där. Jag har varit där 3 år med Sollefteå skidgymnasium och 3 år med elitskidcentrum i Umeå. Det är en skidåkares paradis, med vårsol, skare och vita fjäll så långt ögat når. En otrolig frihetskänsla. Bjuder på lite bilder.

 Vägen har plogats fram. Det är djup snö! Linda når inte ner med staven. 

 En obligatorisk grupphoppbild där ingen hoppar samtidigt som någon annan.

 Ett försök till!

 Vi står still i stället.

 Sol och kolsvart himmel på ett eftermiddagspass. Fina spår i Klimpfjäll.

 Mia Jennie och Linda

 Jennie steker och undviker mössrand efter några härliga svängar utför.

 Linda njuter också!

 Lovisa, Clara och Maria

 Här är jag nöjd och trött efter 3x15 min intervaller.

Sist men inte minst vill jag visa en liten film som Klas har gjort under lägret.  Det ser härligt ut!

Skare i Stekenjokk from NorthsportSE on Vimeo.

Stakning teknik

Här kommer filmen från staktestet som jag gjorde i Östersund på tränarutbildningen förra veckan. Var femte sekund höjdes hastigheten, och målet var att komma upp i så hög fart som möjligt. Det var superkul, ni hör ju vilken hejarklack jag hade! I höstas hade jag ett riktigt bra stakpass med Elbert där jag verkligen fick en aha-upplevelse gällande tekniken. I stakning pratar man om att få till en bra träff. För att få det fokuserar jag på att lägga över så mycket av min egen kroppsvikt över stavarna som möjligt, genom att falla framåt med överkroppen och samtidigt sänka kroppen genom att böja på knäna. Armarna försöker jag att inte ta i med så mycket. Jag tycker att det ser bra ut, vad tycker ni?

Idag har jag och Elin stakat intervaller i solskenet. Det är härligt att det börjar bli ljust, soligt och vårvinter. Vi kände oss starka och glada här i slutet av passet.

Tävlingspremiären

Tävlingssäsongen är äntligen igång! Förra helgen gick den stora tävlingspremiären i Bruksvallarna av stapeln, med Vinterstudion och hela köret. Jag körde 6 km klassiskt på fredagen och klassiskt sprint på söndagen, och stod över 10 km fristil på lördagen för att ladda för sprinten. 

Vistelsen i Bruksvallarna hade inte direkt någon drömstart. Jag tillbringade hela onsdagskvällen på toaletten med matförgiftning. Det var nog en dålig korv som ställde till det. Det är inte kul att vara sjuk bland elitidrottare vill jag lova. Ingen människa vill ju bli smittad av magsjuka, men dagarna före tävling är man riktigt försiktig. Men ingen blev smittad, och jag blev rätt snabbt bättre, så det måste ha varit nått jag ätit. Uppladdningen blev alltså inte optimal, men kände mig ändå pigg och återhämtad för att tävla på fredagen. 

Jag slutade 44:a på fredagens distanslopp, lite närmare täten än förra året, mestadels med en bra känsla under tävlingen, och jag tycker att det är ett godkänt resultat. På sprinten kändes det bra i kvalet där jag blev 24, men det gick tungt i kvarten. Lyckades dåligt med uppvärmningen, hade inte perfekta skidor, och känner att det finns detaljer att slipa på vad gäller material och förberedelser. Jag hade höga förväntningar på sprinten, så jag var väldigt besviken efter tävlingen, men nu är jag bara taggad att göra om och göra rätt nästa gång.

I helgen blir det liten tävling i Arvidsjaur, 8km skate med ganska stort startfällt, och om två helger blir det Sverigecup i Piteå. Det ska bli superkul! Dagarna däremellan ska jag och Knappen tillbringa uppe i Boden och jag hoppas att det finns lite längre skidspår där än våra 750m konstsnö här.

Avslutar med en intervju i Umeå tidning från förra veckan. 

Saxnäs

Hallå där! Nu var det ett bra tag sen sist så här kommer en kort sammanfattning på vad jag har haft för mig den senaste tiden: Läst en kurs i vetenskaplig teori, metod och etik, vart en sväng till Boden och hälsat på Knappens familj, vart i Torsby skidtunnel på snöpremiär och junior- och seniortränarutbildning, hälsat på mamma och pappa i deras nya hyrda hus i Kolsva, hälsat på Sofie och Andreas i Stockholm, och påbörjat en kurs som heter Idrott, ledarskap och lärande som jag hoppade över min första termin. 

Nu tillbaka till nutiden. Igår kväll kom jag hem från en finfint snöläger i Saxnäs. Var där med ett litet gäng härifrån skiduniversitetet från fredag till måndag. Så härligt att åka skidor redan i oktober! Fast det var varmt och lite regn under lägret så blev vi alltid lika förvånade när vi for ut på passet, att det fortfarande var så bra förhållanden. Det var ca 18 km långa spår; ett milspår och en väg upp på fjället. Riktigt bra! Utöver bra spår och träning så hade vi det riktigt roligt och bra stämning. Det var verkligen ett skönt avbrott från skola och måsten. Jag har varit stressad den senaste tiden, och jag vet egentligen inte varför.. vill inte ha det så. Det är lite svårt under den här årstiden när man vill fara på spontana snöläger så fort det finns snö, och samtidigt få ihop skola och grupparbeten. Jag tar lätt på mig mycket, för att jag får dåligt samvete över att jag är borta. Det känns också som att jag och Knappen knappt har varit hemma samtidigt, när han är hemma har jag annat, och när jag kommer hem ska han iväg. Det kanske är så att vara sambo..

På måndag nästa vecka åker vi tillbaka till Saxnäs igen, bara snön ligger kvar, och jag hoppas och längtar. Och på lördag blir det troligtvis tävlingpremiär i BDX-sprinten i Piteå!

Fem glada: Johan, Clara, Christian, Markus och jag. 

Första dagen på vägen upp mot fjället.

I går morse var det inte så mycket snö kvar på vägen, men fint väder...

 

...och lite småisigt. Bambi på hal is.

Träffade på gamla klubbkompisar i spåret. Synd att de fick det svåraste föret under sitt första skidpass. Tur att det blev bättre på eftermiddagen. Synd att jag och Isabelle hamnade i nån typ av dimma på bilden..

Stafett i morgon

Då har SM dragit ingång, och jag har spenderat dagen i TV-soffan framför damernas lopp och sedan i Gammliaskogen för att heja och langa dricka till herrarna. Jag tror att åkarna var nöjda med vätskelangningen, men en gång råkade Tobias få med sig min vante på köpet när jag gav honom flaskan... det var nog lite oväntat!

Det har gått riktigt bra för IFKs åkare, med Linn på en imponerande 5:e plats, Sofie på fin 13:e plats och ett silver i U23-SM!! Den bästa placeringen på herrsidan tog Marcus som kom på 13:e plats. Bra kört teammates! Det var lite tråkigt att inte själv vara med att åka men jag tycker att 4 tävlingsdagar i rad känns som ett lite för tufft program, särskilt när mina favoritdistanser ligger de sista dagarna. Så jag tror att det var rätt beslut att stå över idag.

I morgon är det dags för stafetter och jag åker första sträckan i IFK Umeås andralag. I första laget åker Linn, Sofie och Jonna, och jag åker med Elina och Mimmi. Det är kul att både damerna och herrarna ställer upp med två lag, och jag ser fram emot att få ställa mig på startlinjen.. Håll koll på SVT1 i morgon kl 13 så kanske jag skymtar förbi i spåret. Eller kom och heja fram oss på plats!

SM-veckan drar igång

Idag har jag och Elbert vart och testat skidor och åkt spåren på SM-banorna. Det ser riktigt fint ut! Sanslöst fint! 3,75 km långa, rusktigt breda, och manchesterpistade spår har de fått till och det ligger ett enormt stort arbete bakom. Sjukt bra gjort och tusen tack för det! Det är svårt att fatta att all den här snön har tillverkats och lagts ut på bara några dagar. Att det dessutom är ett fluffigt lager snö på marken och på träden som ramar in SM-veckan gör ju inte saken sämre. Det ska bli riktigt kul att tävla på hemmabanorna och det är spännande att se vad alla andra i den svenska skideliten tycker om arrangemanget. Skönt också att vara på hemmaplan och först och främst slippa en lång resa och dessutom slippa leva i en resväska på ett hotellrum hela veckan.

Så här ser tävlingsprogrammet ut för för skidSM:

Torsdag 16/1: Skiathlon (klassiskt och fristil) 7,5+7,5 km damer och 15+15 km herrar
Fredag 17/1: Stafett fristil 3x5 km damer och 3x1 km herrar
Lördag 18/1: Individuell start klassiskt 10 km damer och 15 km herrar
Söndag 19/1: Sprint fristil 1300 m damer och 1750 m herrar

Jag har planerat att åka tre av fyra distanser; stafett, 10km och sprinten, så jag står alltså över den inledande distansen i morgon. Känslan är bättre än på länge och det skulle vara väldigt skönt med lite framsteg
just nu efter mycket motgångar. Det är kul att åka skidor just nu, och det är ju faktiskt det viktigaste av allt.

Jag ser fram emot att mamma, pappa, mormor och Lasse kommer hit och hejar på mig, och jag ser fram emot att alla skidvänner kommer hit. Välkomna till Umeå!

Har snöat in på det här med naglar på senaste tiden som ni kanske har märkt på instagram. Nu är SM-naglarna fixade och matchar snyggt till tävlingskläderna.

Vintrig uppdatering

Det har inte varit så mycket skidåkning på bloggen de senaste inläggen, så det är på tiden att jag ändrar på det! På Nydala finns det finfina konstsnöspår och natursnön börjar också äntligen att lägga en fin vinterskrud över Umeå. Jag blir glad av snö!

I helgen har jag tävlat i Östersund. Det var sverigecup med två fristilslopp - sprint på lördagen och 10 km på söndagen. Sprinten var betydligt bättre än den i Bruksvallarna, men jag är ändå långt ifrån nöjd med min 20:e placering. Bättre kan jag! Distansen kändes faktiskt riktigt bra, men långa skatelopp är min svagaste gren och motståndet är tufft, så det är många före mig i resultatlistan. Det blev ett bra träningspass med en positiv känsla i kroppen i alla fall. 

Bilder från helgens tävlingar. Här bromsar jag efter målgången i kvartsfinalen.

Den här veckan hade jag verkligen sett fram emot att få åka den skandinaviska cupen i finska Vuokatti, med två klassiska lopp i sprint och 10 km, vilket är favoritdistanserna. Men idag vaknade jag upp med en snorig nästa och hängig kropp, som verkar vilja sätta stopp för det. Bläääää vad tråkigt! Det är så få klassiska sprintar i vinter.

Så det blir väl lite mer julbak och lite pyssel hemma i veckan i stället. Om jag inte lyckas tillfriskna mirakulöst fort vill säga..

Tävlingspremiär

Idag gick tävlingspremiären av stapeln här i Bruksvallarna. Det var en strålande vacker vinterdag med perfekta hårda spår och nästan 100 damer på startlinjen. Känslan under loppet var bra, jag kände att jag kunde trycka på ordentligt och återhämta mig bra i utförsbackarna. Placeringen var inte riktigt lika bra som känslan, jag hamnade ungefär mitt i resultatlistan, men jag är ändå ganska nöjd. Jag hade riktigt roligt, jag hade positiva tankar under loppet och jag är riktigt sugen på att tävla mer. I morgon ska jag stå över loppet på 10 km fristil och sitta och heja i TV-soffan. Sedan ska jag testa lite nya skateskidor och på söndag smäller det, för då är det sprint!

Visst är vår nya tävlingsdräkt snygg?

Förlängt läger

Lägret med skiduniversitet i Gällivare är slut nu. Det har varit tufft, med tre träningstävlingar,och många fina pass med pannlampa på golfbanan. Det är alltid lite "bambi-på-hal-is-känsla" de första skidpassen, särskilt när förhållandena inte är perfekta, men spåren har blivit bättre och bättre det har gått bättre och bättre att åka skidor såklart. Jag har känt mig rätt sliten och trött, vilket jag ofta verkar bli den här årstiden. Så jag valde att stå över en tävlingsdag och undviker alltför långa pass. Jag blir lätt lite blek om nosen, men försöker hålla ansiktsfärgen mörkare än min vita mössa.. Det var på gränsen ifjol när vi var i Kiruna på läger.. Marika ser betydligt mer rosig ut om kinderna, även om kinderna inte syns just här..

Vissa av oss var inte så jättesugna på att komma tillbaka till ett regnigt Umeå och valde att fortsätta leva lägerliv några dagar till. Jag, Emilia, Erik, Erik och Gustav tog oss ännu längre norrut till Kiruna. Nu har vi en välbehövlig vilodag att fördriva, och sedan ska vi träna här tills på torsdag. Det känns som ett riktigt bra beslut! Det är härligt med vinter!

Äntligen skidåkning

På onsdag morgon drar vi iväg med skiduniversitet på årets första snöläger. Resan går till Gällivare och syftet med lägret är att vi ska börja hitta skidkänslan och förbereda oss inför den viktiga tävlingspremiären i Bruksvallarna. Vi kommer inleda lägret med några lugna pass under onsdag och torsdag då vi förmodligen kommer att tycka att skidorna är jättelånga jämfört med rullskidor. Sedan när vi förhoppningsvis fått till någon typ av känsla ska vi köra tre tävlingsliknande träningspass på fredag, lördag och söndag, som kommer likna tävlingspremiärens distanser. Jag tror vi kommer bli ett stort gäng glada skidåkare som kommer vara som kor på grönbete över att äntligen få åka skidor igen. Vill redan börja packa!

Topptur Hesten

 Igår var en härlig och solig dag här i fina  Romsdalen i Norge. Vi var riktigt taggade när vi tog på stighudarna på skidorna för att påbörja vår klättring upp på Hesten. Det var lite småkyligt i skuggan så vi såg fram emot att komma upp i solen.

 Turen började bra med glada miner och ett skönt tempo för mig. Men på vissa fötter var det skavsår och  på andra håll var det energibrist så det blev en ganska tidig lunch.

 Fyllda med ny energi fortsatte vi turen och ganska snart blev det riktigt brant och vi fick ta av oss skidorna och gå. Jag försökte fortsätta att njuta av vädret och utsikten och inte tänka så mycket på hur sjutton jag skulle ta mig ner igen...

 Det är svårt att fånga lutningen på bild, men jo man ser ju att det är brant.

 Knappen var dagens ena hjälte och peppade, såg till så allas skidor kom med upp och att vi fick i oss vatten. Till slut blev benen lite väl skakiga och rädslan lite väl stor och det var inte riktigt lika kul längre. Kan vi inte prata om nått annat? tyckte jag, och så drömde vi lite om sommarens äventyr i alperna.

  Daniel var dagens andra hjälte för han gick först och gjorde perfekta "trappsteg" till oss i snön och var hur pigg som helst. Han var först upp på toppen och kom så klart och mötte oss och sa att det är huuur fiint som helst där uppe. Då kom krafterna och modet tillbaka. 

Oj vad det var värt det! Utsikten var helt fantastisk och det var inte ens blåsigt uppe på toppen!

Jag tog en bild på utsikten hela varvet runt och lite till. Klicka på den så kanske det blir lite större.

Jag och Anna firade med att sola lite topless på toppen!

Jaha, och hur gick den fruktade nedfärden då? Ja ner kommer man ju alltid! Det var riktigt kul bitvis, men det tog 1,30 bara att åka ner, det var svårt, benen var trötta och många ramlade. Vi var en ganska ojämn grupp så det blev mycket väntande för de vana. Det har aldrig varit skönare att sätta på sig vanliga skor igen nere vid bilen efter 7 och en halv timme i pjäxor. Vi var alla riktiga hjältar idag! Det här var det tuffaste passet jag har gjort, och då har jag ända tränat en hel del i mina dagar. SM 3-milen nästa helg kommer bli en lätt match. Men idag vilar jag hemma i stugan så jag inte är för sliten tills dess.

Glad påsk

Jag vaknade just först av alla och tittade ut genom fönstret på höga soliga fjäll. Vi är i Romsdalen och bor 8 pers i en stuga med 4 sängar.

I går åkte vi från Östersund och stannade i Oppdal och besteg Storhornet. Har redan fått en fin mössrand trots att större delen av dagen spenderades i bilen. Glad påsk på er!

Cup i Kalix

Jag och Linn ligger på hotellrummet och kollar på 5-milen från Holmenkollen på TV. Det verkar vara en härlig folkfest där som vanligt. Här i Kalix är det inte riktigt lika mycket publik, men det är finare väder här. Kallt och soligt, som det ska vara här uppe! I helgen avgörs de sista deltävlingarna i Team Sportia Cup. Idag har vi åkt en prolog 2,5 km fristil som följs av 15 km klassisk jaktstart i morgon. Jag kom 23:a idag och startar därför i morgon som 23:e kvinna. Det blir kul, det är väldigt tätt mellan placeringarna och det kommer vara ungefär 10 sekunder upp till en 15:e plats. Det är inte ofta vi får möjlighet att åka en sån här gammal hederlig jaktstart, och förhoppningsvis får jag extra krafter och horn i pannan när jag får jaga.

Jag har ju väldigt fina minnen härifrån från Kalix. Jag vann mitt första junior-SM här för ganska så många år sedan. Googlade lite på det och hittade lite söta bilder här på oss när vi var lite mindre.. :)

Känslor och passion

Du har inte bloggat så flitigt senaste tiden har en och annan läsare påpekat för mig. Det går ju upp och ner med bloggandet, precis som livet gör. Jag bloggar mest när jag är glad och när det händer spännande saker kanske ni har märkt. Jag känner inte för att blogga när jag är trött, nere, ledsen eller besviken. När jag inte har något roligt att berätta är det mycket svårare att veta vad jag vill dela med mig av till er. Jag är rädd för att förstora upp saker och göra problem större än de är, och vill inte andra ska behöva oroa sig över mig. Jag följer ju själv några bloggar (några vänner och några jag aldrig har träffat), och det finns ju de som är som jag och bara vill visa den perfekta ytan vilket egentligen är ganska ointressant och ibland till och med irriterande, och så finns de ju de som väljer att dela med sig av tråkigheter och som vågar visa sig svaga och de är ju de personerna man lär känna, känner igen sig i och verkligen blir glad för när det går bra. Det är kanske skönare att skriva av sig och dela med sig av både framgångar och motgångar.

Jag var på ett väldigt fint bröllop i somras och brudparet hade skrivit sina egna löften. De lovande varandra att dela sin lycka så att den blir dubbel lycka, och att dela sina problem så att de blir till halva problem. Så jag testar väl det här och ser om problemen blir mindre.

Men det är svårt att sätta ord på känslor och problem. Speciellt när man inte riktigt vet själv vad som är fel. Det känns som att jag gråter över ingenting och jag skäms över att jag inte har något att vara ledsen över egentligen. Jag har varit väldigt trött och kroppen har känts seg. Träningen har analyserats och diskuterats. Jag har även brottats med att hitta en balans mellan skolan och skidåkningen, försökt känna efter om jag ska ställa upp eller säga nej. Känt mig om vart annat otillräcklig, understimulerad, otålig och orolig. Jag har vilat och ändrat och börjat hitta tillbaka till en känsla som liknar det där grymma jag hade i sommar och höst. Från att inte ha haft ett enda bra träningspass på flera veckor, och fler deppiga dagar än bra känns helt plötsligt de flesta träningspass bra och de flesta dagar är soliga och roliga. 

Egentligen förstår jag ju att så mycket tid, energi, tankar och passion jag lägger ner i skidåkningen så är det klart att det är viktigt och berör mig. Det känns det ganska bra att jag skrev det här, även om jag samtidigt vill radera allt för att undvika oroliga telefonsamtal. Men nu trycker jag snabbt på publicera och sen ska jag ut i solen och njuta av att åka skidor!

Mina hjältar!

Klockan ringde klockan 5 i går morse. Vi laddade alla med grötfrukost inför en lång dag och sedan bar det av i bilen mot starten i Sälen. Det såg ut att bli en bra dag för ett Vasalopp.  Vi tog en väldigt bra genväg dit och behövde inte köa särskilt länge, vi hittade en bra egen parkering och Knappen och mamma gick sista biten över älven bort till starten. Jag och pappa stannade i bilen en stund för att sedan få bevittna starten live från sidan. Men snart ringer telefonen för att mamma har fått med sig fel skidor! Tur att hon har en snabb dotter som kunde springa och rätta till det problemet.

 Massor med skidåkare och dubbelt så många skidor. Dessa tappra stod nästan längst bak och fick åka 1,7 km redan innan de kommer fram till startlinjen talade en av mina skidskoleelever som jag träffade där om för mig.

 Perfekt utsikt över hela startfältet! Det var mäktigt att se alla åka förbi. Men det är kanske nästan ännu bättre på tv. Kul att få uppleva båda sidor. Nästa gång jag är här hoppas jag att jag står där och stampar och väntar på att få komma iväg.

 Efter starten åkte jag och pappa iväg för att åka kalven runt i Tandådalen. Vi var fösta bilen på parkeringen och rätt så ensamma i de nypistade spåren.

 Efter vårat lilla träningspass hoppades vi att trafiken skulle vara rätt så lugn så att vi skulle kunna åka och heja på vårt team. Men skidåkarna åkte fortare än vi i bilen bitvis i de långa köerna. Vi följde våra åkare i appen, och lyssnade på Vasaloppsradion.

 I Evertsberg hann vi heja på mamma och ge henne en egen vätskestation och lite massage.

Sedan åt vi lunch och såg lite av Johan Olssons fantastiska lopp.

 Jag hann nätt och jämt ta emot Knappen i målområdet. Fick hoppa ur bilen och springa till upploppet. Han ser ofärskämt pigg ut va? Jag är så stolt, nu är han en riktig man. Så här säger han om loppet:

"Mina Atomic SkinTec fungerade utmärkt liksom mina nya fina Kraftsstavar. Kuzmin-sicklingen kompletterades med lite fluorvalla (tack Mats och Terese ) för att säkra glidet hela vägen. Dock vill jag tillägga att om man nu nödvändigtvis ska slita 7 timmar på skidor så föredrar jag topptur för då väntar iaf ett långt åk nedför istället för ett sketet diplom som bara visar att brorsan var 53 sekunder snabbare :-)"

 När Knappen for och duschade solade vi oss lite i bilen och sov en stund. Det är tungt att vara servicepersonal.

Jag glömde ta kort på mammas målgång så jag tog ett på TVn när vi kollade SVTplay i efterhand. Där finns alla åkares målgångar.

Min tappra mamma var ute i knappt 10 timmar och det började skymma mot slutet. Vilken prestation alltså att åka så länge i sladdriga spår. Men jag tror att hon hade det väldigt kul och hon kvittrade och pratade med alla hon åkte i närheten av. Mamma har skrivit en liten sammanfattning av dagen. Hon är så rolig för när hon ramlade så låg hon kvar och vilade en stund..

Smågan:              45 min på första 2 km. I backen småpratade jag med Micke Ryqvist och hans dotter Johanna. Det var en ny upplevelse för honom att köa där, han har tidigare åkt Vasaloppet i startled 1 och 2.

Mångsbodarna: Här åkte jag problemfritt.

Risberg:              Inga incidenter – Gustav Lerman och Malin körde ikapp och förbi mig – rätt segt i slutet av sträckan

Evertsberg:        Här var jag trött men jobbade på – hoppades att Terese och Mats skulle finnas vid kontrollen – och det gjorde dom. Med sportdryck och energikaka och lite rygg- och armmassage.

Oxberg:              Mycket nedförsbackar, men också uppför upp mot kontrollen. Kändes nog helt ok.

Hökberg:            Här ramlade jag i en nedförsbacke och ’tappade tid’ blev liggande och vilade säkert flera minuter – det var skönt, men jag var jättetrött.

Eldris:                     Långsam km-tid beror på att jag stannade på Preems 74 km kontroll och tog axel och stjärtmassage – säkert 30-40 minuter blev jag där – hade nog kunnat kämpa mig i mål ändå, men med denna behandling blev resan något behagligare.

Mål:                        Sista 9 km minns jag inte mycket av – händerna började dunka (blåsor hade bildats), fötterna var bortdomnade, och jag ville bara komma i mål.

Efter målgång möttes jag av Terese och Mats och friterade munkpinnar – Gott!

Busstransport till dusch/ombyte/middag bestående av kycklinggryta och öl (hade en starköl i duschen också).

Busstransport tillbaka till målet – hämta skidorna – gå över vägen till bilen som var parkerad vid nummerlappsutdelningstältet.

20.00 startade hemresan och 00.30 kom jag i säng.

 Tack valla- och serviceteam för en bra helg!

Hemlagad tacos

Det har varit en tävlingsfri helg hemma i Umeå. Det är mycket plugg just nu, och mitt fokus är mest på SM. Jag har faktiskt släppt plugget helt i helgen och bara varit med Knappen, åkt skidor, ätit god mat och hejat på Linn och de andra framför TVn. Första pallplaceringen i världscupen för Linn och Magda och Stina idag. Riktigt kul att se, och riktigt sugen blir man att få chansen att göra samma sak. 

Helgen har varit riktigt bra, kall och solig. I lördags körde jag  en träningstävling mot Carro, Malin och Linnea på Gammlia och förutom att fötterna försvann helt så kändes det bra. Idag har vi testat spåren på Gimonäs, och där var det ett väldigt mysigt platt 9 km långt spår som slingrade genom skog och över myrar. Perfekt för ett lugnt distanspass. 

Så till det viktiga med det här inlägget. Jag vet att vissa hade önskat sig en del två på sushiskolan, men nu blir det i stället Tacos! Jag och Knappen valde ett lättsamt nyårslöfte i år: nämligen att  inte köpa tacokrydda till köttfärsen. Den verkar innehålla en del onödiga saker, och huvudingrediensen är druvsocker. Vi gör det bättre själva tänkte vi. Kryddan som ger själva smaken är ju spiskummin.  Efter en del sökningar bestämde vi oss för 4 enkla grundingredienser att blanda med köttfärsen:

• Vitlök
• Spiskummin
• Herbamare örtsalt
• Tomatpuré

Det blev riktigt gott. Vi använde älgfärs så vi hällde i lite vatten också så det fick puttra en stund, men det beror ju på hur vattnigt det blir från början. Vi provade oss fram lite med proportionerna. Det går säkerligen att köra in lite chili, paprikapulver eller nått annat gott också.

När vi ändå höll på att testa nya grejer så gick vi all in. Vi kokade tacosås och gjorde hembakta tortillas också som vi stekte i pannan! Plus att avokadon som jag hade köpt var för hård så jag gjorde min goda mangosalsa i stället för guacamole. Det var lite jobb men det var det värt. Det är ju mysigt att laga mat tillsammans. Vi kommer verkligen inte orka ställa oss och kavla ut tortillas tunt tunt varje gång vi ska äta tacos. Men vårt nyårslöfte kommer vi definitivt kunna hålla.