Det här med att prata om mens, pms, sex och preventivmedel med sin tränare är ju lite känsligt. De flesta tränare jag känner till är ju män som aldrig har upplevt en menscykel och som har ett enda preventivmedel att välja på. Det är ju inte direkt ett acceptabelt samtalsämne att prata om sin mens heller, särskilt inte med män. Visst kan man beklaga sig för sina tjejkompisar som åtminstone förstår hur det är. Men inte ska män behöva veta om vilken störd jävla mensvärk jag har eller hur jag bara vill gråta över minsta motgång. Jag vill ju helst bara vara stark, leva som vanligt, träna som vanligt, inte klaga, och absolut inte skylla ifrån mig på min hormoncykel. Jag är nog för stolt för det. Jag tar väl en Ipren, biter ihop och tränar på, för alla andra gör väl så?
Det är nog inte så lätt för tränare att ta upp sådana här frågor heller. Det är väl inte hans ensak om hon äter p-piller eller inte? Det är ju på gränsen till att lägga sig i någons sexliv. Handlar det om viktökning och p-piller är det minst lika känsligt. Vikt kan man ju inte heller ta upp när man tränar tjejer.
Jag har berört sådana här frågor med de flesta av mina tränare, och det har alltid varit jag som har tagit upp frågan. När jag var med i Juniorlandslageti början av gymnasiet rekommenderades jag att börja med p-piller eftersom jag knappt hade nån mens med motiveringen att studier visade på att p-piller kunde rätta till kroppssammansättningen och minska risken för benskörhet. Man funderar ju såhär i efterhand om inte rätt mängd mat i förhållandet till träningen skulle kunna vara en lämplig rekommendation. Jag såg i alla fall det som en av många fördelar med att använda p-piller då. Mindre mensvärk, mindre blödningar, mer kontroll över när mensen kommer och såklart som preventivmedel.
Sen finns ju biverkningarna, och det var riktigt dåligt och instabilt humör som fick mig att sluta med p-piller under slutet av gymnasiet. På ett utvärderingssamtal efter sista säsongen som junior funderade jag och min tränare på vad som hade gjort att det gått så bra under vintern. Det kanske är att jag har slutat med p-piller föreslog jag. Ja, det var nog det bästa beslut du har tagit, tyckte min dåvarande tränare.
Efter gymnasiet var jag under en period sjuk i samband med nästan varje mens jag hade. Jag hade upplevt det tidigare, men inte lika tydligt som nu. Jag började i samråd med en ny tränare och en barnmorska att äta p-piller igen för att se om det hjälpte, och förkylningarna försvann. Jag hittade en ny sort som jag trivdes väldigt bra med!
Nu har jag en ny tränare igen, och jag har samtidigt börjat läsa idrottsmedicin. Här har jag börjat sätta mig in i hur träning verkligen fungerar och hur p-piller eventuellt skulle kunna påverka prestationen negativt. Min tränare här uppmuntrade mig att anpassa träningen i de perioder när jag vet att jag lätt blir sjuk i stället för att äta piller. Jag slutade igen och har inte vart förkyld sen dess.
Det jag vill komma till är att det är svårt att veta vad som är bäst för en själv och att alla säger olika saker. Man ska lära känna sin egen kropp, men hur lätt är det? Jag tycker att det behövs bättre utbildning av både tränare och aktiva hur menscykeln fungerar, hur p-piller fungerar och hur de olika hormonen påverkar kroppen. Tjejer och killar är ju olika. Dessutom önskar jag att det var mer okej att prata om det här ämnet och jag tror att fler kvinnliga tränare inte skulle vara så dumt.
Det här blev ett väldigt långt inlägg, men jag har läst lite forskning inom området som jag tänkte presentera framöver så det kommer den del 2.
