Vad händer?

Vad är det som händer? Det här med att sluta med skidor går ju sisådär. Det har nog alla som känner mig förstått för länge sen. Här bestämmer man sig för att lägga av, och så blir det plötsligt dödskul igen. Här säljer man en massa fina tävlingsskidor för att man är less, och så blir man i bättre form än på flera år och sjukt tävlingssugen. Här ställer man upp i en massa tävlingar helt utan press och skräller tävling efter tävling.

Var det fel beslut jag tog? Nej jag tror kanske att det var det bästa jag kunde göra. Det kändes ungefär lika stort och svårt som att bryta upp en kärleksrelation på något vis. Jag tror jag behövde släppa skidåkningen en stund och kliva ur bubblan och se saker från ett annat perspektiv. Jag vet inte vad det är som händer, men jag njuter över att jag och skidåkningen har hittat tillbaka till varandra igen. Kanske är min relation till skidåkning bättre än någonsin.

"Ett lyckligt äktenskap kräver att man förälskar sig många gånger och varje gång i samma person."  Mignon McLaughlin

Är det dags för comeback? Nja, det har jag väl redan gjort på sätt och vis. Jag tänkte väl att jag skulle åka nån enstaka tävling i vinter, och jag har redan åkt närmare 15 stycken. Alla de anledningar jag hade till att sluta elitsatsa, finns inte längre, minns jag inte längre. Den enda anledningen jag har nu att inte börja satsa igen är att jag trivs så bra i läget som är just nu: Att träna när det känns kul, när jag har trevligt sällskap eller när det känns givande. Att inte träna när jag hellre vill göra nått annat, när det är jättedåligt väder eller när jag inte känner att det ger något. Att tävla i distanser som jag gillar, när jag känner för det, och med inställningen att jag kan skrälla idag, men kommer jag sist så är det inte hela världen. Att inte alltid sätta mig själv och min satsning i första hand, utan vara lite mindre ego och hjälpa andra att utvecklas och prestera i stället. Men ja, det är ju en definitionsfråga vad man väljer att kalla det.

Det känns inte som att det här fenomenet att sluta satsa och bli mycket bättre och mer peppad är så jättevanlig. Eller jag har inte hört talas något om det. Här är några förklaringar eller teorier som jag har till varför det blev så:

• Jag har ett jätteroligt jobb på 50% som tränare på Lycksele skidgymnasium med en massa duktiga och motiverade junioråkare. Jag får träna med dem på arbetstid, jag vill inte att de ska åka fortare än mig, jag tar ut mig som en galning. Deras gemenskap och skidglädje smittar av sig. Dessutom får jag nörda in mig på teknikdetaljer tillsammans med mina kollegor och åka skidor på RIKTIGA, fina, långa, kuperade skidspår (och inte en platt, kort tråkigt konstsnöslinga i Umeå (förlåt Umeå, nu är det faktiskt äntligen vinter där också)).
• Jag tränar aldrig bara för att jag får dåligt samvete om jag inte tränar. Jäklar vad många undvika-dåligt-samvete-pass jag har kört i mitt liv. Vad många jag-hann-aldrig-med-att-träna-mardrömmar jag har drömt. Jag tränar det jag tycker ger något, antingen fysiskt eller mentalt, och jag njuter av träningen. Jag får inte panik om det känns kasst. Jag struntar i om jag ligger i rätt pulszoner eller om jag tränar rätt antal träningstimmar. Jag är allmänt lugn, mindre seriös, fast ändå jäkligt pepp.
• Jag gör massa roliga saker och är lite mer spontan. Jag är nog lite roligare. Jag for till Kina på Tour de Ski, var och klättrade i Tavelsjö, for på surfresan till Portugal och jag drar ihop eller hänger med på träningspass med skidåkarna i Umeå på nya ställen. Jag umgås mer med vänner än innan, även fast jag är borta rätt mycket i Lycksele. OCH jag har börjat dricka kaffe, vilket har höjt min livskvalité med 3%. Man blir ju glad varje gång man får en kopp!

Den vanligaste förklaringen som andra har gett till varför det går så bra nu är:

• Du har tränat så mycket under så många år, och nu när du "släpper upp"  så får du betalningen. 

Vad tror du? Blir det comeback? 

Vann mitt livs första skatelopp i Kina! Längtar tillbaka..

Stakning teknik

Här kommer filmen från staktestet som jag gjorde i Östersund på tränarutbildningen förra veckan. Var femte sekund höjdes hastigheten, och målet var att komma upp i så hög fart som möjligt. Det var superkul, ni hör ju vilken hejarklack jag hade! I höstas hade jag ett riktigt bra stakpass med Elbert där jag verkligen fick en aha-upplevelse gällande tekniken. I stakning pratar man om att få till en bra träff. För att få det fokuserar jag på att lägga över så mycket av min egen kroppsvikt över stavarna som möjligt, genom att falla framåt med överkroppen och samtidigt sänka kroppen genom att böja på knäna. Armarna försöker jag att inte ta i med så mycket. Jag tycker att det ser bra ut, vad tycker ni?

Idag har jag och Elin stakat intervaller i solskenet. Det är härligt att det börjar bli ljust, soligt och vårvinter. Vi kände oss starka och glada här i slutet av passet.

Saxnäs

Hallå där! Nu var det ett bra tag sen sist så här kommer en kort sammanfattning på vad jag har haft för mig den senaste tiden: Läst en kurs i vetenskaplig teori, metod och etik, vart en sväng till Boden och hälsat på Knappens familj, vart i Torsby skidtunnel på snöpremiär och junior- och seniortränarutbildning, hälsat på mamma och pappa i deras nya hyrda hus i Kolsva, hälsat på Sofie och Andreas i Stockholm, och påbörjat en kurs som heter Idrott, ledarskap och lärande som jag hoppade över min första termin. 

Nu tillbaka till nutiden. Igår kväll kom jag hem från en finfint snöläger i Saxnäs. Var där med ett litet gäng härifrån skiduniversitetet från fredag till måndag. Så härligt att åka skidor redan i oktober! Fast det var varmt och lite regn under lägret så blev vi alltid lika förvånade när vi for ut på passet, att det fortfarande var så bra förhållanden. Det var ca 18 km långa spår; ett milspår och en väg upp på fjället. Riktigt bra! Utöver bra spår och träning så hade vi det riktigt roligt och bra stämning. Det var verkligen ett skönt avbrott från skola och måsten. Jag har varit stressad den senaste tiden, och jag vet egentligen inte varför.. vill inte ha det så. Det är lite svårt under den här årstiden när man vill fara på spontana snöläger så fort det finns snö, och samtidigt få ihop skola och grupparbeten. Jag tar lätt på mig mycket, för att jag får dåligt samvete över att jag är borta. Det känns också som att jag och Knappen knappt har varit hemma samtidigt, när han är hemma har jag annat, och när jag kommer hem ska han iväg. Det kanske är så att vara sambo..

På måndag nästa vecka åker vi tillbaka till Saxnäs igen, bara snön ligger kvar, och jag hoppas och längtar. Och på lördag blir det troligtvis tävlingpremiär i BDX-sprinten i Piteå!

Fem glada: Johan, Clara, Christian, Markus och jag. 

Första dagen på vägen upp mot fjället.

I går morse var det inte så mycket snö kvar på vägen, men fint väder...

 

...och lite småisigt. Bambi på hal is.

Träffade på gamla klubbkompisar i spåret. Synd att de fick det svåraste föret under sitt första skidpass. Tur att det blev bättre på eftermiddagen. Synd att jag och Isabelle hamnade i nån typ av dimma på bilden..

Flyt

Den här sommaren och början av hösten har gått bra. Träningsmässigt bra alltså, och när träningen flyter på är jag glad också. Jag har haft en kontinuitet, ständig utveckling och tro på mig själv och mitt upplägg. Jag vågar mer än någonsin lyssna på kroppen och gå min egen väg. Idag när jag var ute och stakade impulser kändes det så himla bra och jag njöt verkligen av att träna. Då, för första gången på väldigt länge, kände jag på riktigt en längtan efter snö, vinter, skidåkning och tävling. En längtan utan ångest inför tävlingsresultat. Förra hösten ville jag så gärna längta så där på riktigt, jag försökte peppa mig själv, men glädjen fanns inte där alls på samma sätt som vanligt. Vintern var dålig både snömässigt och resultatmässigt. Men efter det har jag kommit back on track och känner mig starkare än på väldigt länge, kanske starkare än någonsin. Så det var en efterlängtad känsla, den där spontana glädjen och suget efter snö.

I veckan har jag träffat min idrottspsykolog och vi utvärderade hur sommaren har känts. Han sa att det var stor skillnad på både mitt humör och på hur stolt min hållning är nu jämfört med i våras när jag var riktigt nere på grund av resultaten och känslan i kroppen. Jag har jobbat ganska mycket med det mentala. Den där träningen som för många nog känns lite flummig, för man har egentligen ingen aning riktigt hur man ska träna. Hur gör man ett träningsupplägg där?( Jag kan berätta mer om hur jag har tränat mentalt i ett annat inlägg om ni vill.) I veckan har jag också haft utvärderingssamtal med Stefan, och då går vi mer på siffror än känslor. Steptester, hopptester, vilopulser, testrace, maxtest, styrketester, träningstid, antal pass, snittpulser.. och så vidare. Allt för att se vid vilken belastning och av vilka träningsformer jag utvecklas mest optimalt. Den där bilden ser säker väldigt rörig ut för er, men får mig att se saker jag inte har tänkt på tidigare. Det är kul att ha koll och vara lite noga och nördig.

Läger med IFK

Vill först börja med att tacka er för alla fina kommentarer och hälsningar efter mitt förra inlägg. Jag tyckte själv att det var skönt att skriva det där inlägget. Det är ju ofta så att man inte inser hur mycket vissa saker betyder förrns man inte har det och kan ta det för givet längre. Nu har jag sagt hejdå till huset, älven, skidstadion, skolan och träningsrundorna. Allt finns ju såklart kvar, jag kommer bara inte vara där lika ofta. Men det viktigaste är ju att de som bor i huset finns kvar och inte är längre än ett telefonsamtal eller skypesamtal bort.

I helgen har vi haft läger med klubben här i Umeå. I fredags körde vi intervaller i Rödtjärn. Ett riktigt tufft och roligt pass. I lördags körde vi ett 4 timmars crosspass med 2.30 rullskidor skate och 1.30 löpning, och på eftermiddagen lyssnade vi på en kostföreläsning med Kurt Bergh. Igår sprang vi stafetten Umeälvsloppet där vi tog hem segern i både herrklassen och mixklassen (med 4 tjejer och en kille!). Det var en härlig solig dag och ett bra arrangemang. På kvällen var det styrketräning på schemat för oss som var kvar i Umeå. Jag tyckte helgen var riktigt trevlig med bra stämning och alla verkar starka och taggade inför vinterns tävlingar.

Vinnarna i mixlaget. Jag, Linn, Linda, Sofie och Simon i bakgrunden.

 Segrarna i herrklassen i bakre raden (David, Erik, Johan, Tobias och Robin) och damsegrarna framför, även dem från IFK Umeå (men inte skidåkare).

Idag börjar jag skolan igen. Jag ska börja på magiserprogrammet i idrottsmedicin i år samtidigt som jag ska göra färdigt några kurser för att bli färdig med min kandidatexamen. Jag kommer läsa i 50% studietakt i år och resten av tiden blir det träning och tävling. Kursen som börjar idag heter Vetenskaplig teori, metod och etik, eller något liknande. Till helgen blir det läger här i Umeå igen, den här gången med elitskidcentrum. Det blir kul att träffa alla igen!

Semester

Nu sitter jag och Knappen på flygplatsen i Bergamo och väntar på att få komma hem till Sverige. De senaste två veckorna har vi varit på äventyr i Österrike och Italien. Vi började med att hälsa på hemma hos Armin som jag och Sofie bodde tillsammans med när vi pluggade i USA. Sofie och Andreas var också där och vi hade några jättetrevliga dagar och blev väl omhändertagna av Armin och hans familj.

 Det här är hemma hos Armin, han bor bland berg, kossor och rosor.

Andrea (Armins syster), Sofie, Knappen och Armin.

 Här har vi just bestigit en topp i Oberperfuss.

Efter dagarna i Österrike fick vi skjuts till Bolzano av familjen Jonsson, och därifrån tog vi oss vidare med tåg till Bergamo för att hyra en bil. Sedan körde vi ner till Levanto och spenderade några dagar i Cinque Terre. Där upptäckte vi hur god cocosglassen här är, och all annan glass med för den delen. 

 Här är vi ute på ett härligt kvällspass i solnedgången i Levanto.

 Och här vandrar vi genom Cinque Terre. Det tog över 5 timmar att ta sig från Levanto till Manarloa.

 Mellan de färgglada byarna fanns vinodligar och blått hav.

Den där rälsen var ganska brant!

Vår sista anhalt var Riva del Garda, vid Gardasjöns nordligaste del, där vi spenderade nästan en hel vecka. Det var underbart att byta ut sandstränder och saltvatten mot grässtränder och svalt sötvatten! 

Här är en bild på sjön från en av Knappens cykelturer som han körde när jag åkte rullskidor. Det var mycket segelbåtar och vindsurfing på sjön. Om jag åker hit igen vill jag gärna vindsurfa!

 Det häftigaste vi gjorde var definitivt canyoning. Vi simmade, åkte rutchkana ner för klipper med vattenfall, hoppade från klippor och repellerades ner för stup i en liten flod. Jag var riktigt nervös innan för jag vågar knappt hoppa ner från en 3m trampolin på badhuset. Men kan de här tuffa småtjejerna så kan ju jag! Till vänster står Lucy som är Katerina Neumannovas (före detta längdskidåkare och olympisk medaljör) dotter.

 Knappen rapelleras 50 meter ner!

Jag hoppar över 5 meter ner säkert!

Här är jag på toppen av en 13 km lång uppförsbacke på ca 1000 höjdmeter där jag körde intervaller. Det var grymt!

Nu är vi lite trötta på pizza och pasta och längtar efter att få äta hemlagad mat. Resans godaste mat åt vi faktiskt alldeles nyss här på flygplatsen på en mysig restaurng där de serverar en helt underbar brunch med olika skinkor, pajer, pastarätter, röror, oliver, frukt bär och massor av efterrätter. Mums! 

Morgonträning med Ingrid

Jag och Ingrid tränade skidgång i morse vid Grössjön. Det var riktigt vackert ute, solen stod lågt på himlen och fick frosten och isen att glittra. Det var ett skönt och återhämtande pass efter gårdagens riktigt tuffa intervaller på SM-sprintbanan. I morgon åker vi hem till mamma och pappa och på lördag drar vi vidare till Östersund för de sista förberedelserna inför tävlingspremiären.

Go Lobos!

Ville bara visa den här filmen som framkallade en massa fina minnen från året i New Mexico. De ser ut att vara taggade inför kommande skidsäsong, precis som jag. Alltså sandhills, vilken sjukt bra träning! Jag saknar tiden där ibland, men särskilt nu när det är mörkt och kallt och regnigt här och jag vet att det är soligt och varmt härligt där. Men mest saknar jag den fantastiska lagandan och mina härliga vänner där. Men snart kommer Ingrid hit och hälsar på och det ska bli så himla kul! Lobos for Life! <3 face="Times, Times New Roman, serif" font="" nbsp="">

I just wanted to show you this movie, because it brought back so many nice memories from the year in New Mexico. They all seem to be very excited for the upcoming season, and so am I. Sandhills, such insanely good training! I miss that time sometimes, especially now when it is dark and cold and rainy here and I know that it is sunny and warm over there. But mostly I miss the fantastic team spirit and my awesome friends back there. But Soon Ingrid will come here to visit and I can’t wait! Lobos for Life! <3 font="" nbsp="">

Sjukaste bilden på Ingrid, Sofie och mig i Salt Lake City

Läger i Övik och kanelbullar

I dag börjar ett läger i Övik med skiduniversitetet som pågår fredag till söndag. Vi kommer hinna med 6 träningspass på tre dagar med fokus på rullskidor och tävlingsfart. Övik har en riktigt bra rullskidbana, vilket vi saknar här i Umeå (vilket nog är Umeås största svaghet för oss skidåkare). Jag har haft otur och varit sjuk på de senaste två planerade lägren så jag är riktigt peppad på att äntligen få leva lägerliv med äta, träna, sova-tillvaro. Hoppas på skönt höstväder och tuffa träningspass!

Igår bakade jag bullar så idag firar vi kanelbullens dag och fyller på med mycket energi mellan passen.

Mördarstyrka och Pulled Pork

Jag är i ett mycket regnigt Boden hos Knappens föräldrar just nu och tog i förmiddags tillfället i akt att testa mitt nya styrkeuthållighetsprogram på gymmet här i morse. I vanliga fall är det styrka med tunga vikter och få repetitioner (ca 4) som gäller för att förbättra maxstyrkan, eller med halvtung belastning och riktigt snabbt (ca 6 repetitioner) för att träna explosivitet. Syftet med dagens pass var att riktigt trötta ut muskelgrupperna, en i taget för att komma åt varje del mer än vad jag kan göra när hela kroppen används samtidigt. 30 repetitioner med förhållandevis lätta vikter (oftast bara egna kroppsvikten så programmet kan göras vart som helst). Det känns lätt det första 10 repetitionerna och sen börjar tröttheten verkligen smyga sig på. Jag tror aldrig jag har mått så illa förut av att träna. När jag kom hem utpumpad och nöjd fick jag som belöning äta lite av gårdagens rester till lunch. Pulled pork är verkligen min nya favoritmat, som räcker till många och är så enkelt att laga det är löjligt! 

Ingredienser:

Fläskkarré utan ben ca 1,5-2 kg

En flaska bbq-sås

Tillagning: Sätt ugnen på 150 grader, lägg lite bbq-sås i botten på en gryta, lägg i köttbiten, häll på resten av såsen och tillaga i ugnen i ca 5 timmar. Efter 3 timmar brukar jag dela isär köttbiten i några mindre bitar så att allt täcks av sås. Mot slutet faller köttet isär hur lätt som helst med hjälp av två gafflar. Då drar jag isär allt kött och ställer in grytan en liten stund till om det är väldigt rinnigt så att vätskan sugs upp mer av köttet.

Här åt vi köttet i hembakade pitabröd med majs, blandade salladsblad, rödlök, champinjoner, tacosås och en hel del annat gott. I går bjöd vi på det precis som tacos i tortillas. Det kan även ätas med bara grönsaker som en sallad eller så har ni säkert egna idéer. Måste testas!

Mera stek!

Tänkte visa lite mer fina bilder från vårt soliga läger! I torsdags när vi åkte till Stekenjokk hade inte bladen slagit ut här i Umeå än, men när vi kom hem från de snöiga fjällen var hela björkarnas stad grön! Hela helgen har det varit varmt och nu är det riktig sommar. Det var som att vi hoppade över våren här i år och gick direkt på sommar. Jag tror nästan inte det är sant!

 Fin kvällssol första passet.

 Undviker mössrand men bondbrännan slapp jag inte undan!

 Varmt (och väldig röd blev jag)

 Men jag var inte den mest lättklädda i spåret.

 Lunch ute i solen.

 Tungt att åka skate utan skare.

 Jennies län.

Och mitt län!

Tack för ett trevligt läger!

Stekenjokk

Vi har det stekigt i Stekenjokk. Det är underbart att kunna åka skidor i slutet av maj. I morse var vi uppe på fjället 6.30 för vi hoppades på att få åka på fin skare. Men det fick vi inte. Det var löst och tungt men vackert! 9.30 hade vi åkt våra tre timmar och då var det en stund kvar tills lunchen öppnade. På eftermiddagen åkte vi klassiskt på ett spår uppe på fjället. Jag testade rullskidorna en liten sväng också. Frihetskänsla!

Tekniklektion för vuxna

Kvällens intervallpass blev riktigt tufft. Först körde vi 2x4 min i tävlingsfart och efter det 5x1 min max uppför en ganska lång backe med målet att få riktigt mycket mjölksyra och ändå kämpa och åka riktigt fort. I vanliga fall undviker man att få för mycket mjölksyra, man ligger på gränsen, men den här träningen kör vi för att bli mer tåliga mot mjölksyran och komma i bättre form. Det krävs inte så många sådana här pass för att förbättra de egenskaperna. Den här typen av pass gjorde vi ofta på skidgymnasiet som formtoppning innan viktiga tävlingar. Det brukade kunna fungera bra för mig, men det finns också en risk att det sliter för hårt och att man blir sjuk eller sliten i stället. Sedan skidgymnasiet har jag av olika anledningar inte gjort formtoppningen på det här sätten, så det känns kul att testa det igen nu inför SM. För varje mjölksyraintervall går det lite långsammare, det blir om möjligt ännu jobbigare och man andas och är mer andfådd än man trodde var möjligt. Innan man har hunnit återhämta sig helt är det bara att köra igång med nästa. Det är fruktansvärt jobbigt och ändå så härligt att plåga sig och klara av det. Sista intervallen kändes faktiskt riktigt bra, men efteråt är man helt skakis och smått illamående.

Men efter träningen var det bara att byta om till torra varma kläder och försöka få i sig så mycket näring som möjligt. Det var nämligen dags för IFK Umeås första tekniklektion för vuxna. Tillsammans med Anna tränade jag den "lätta" gruppen, och Tobias och Isak var ledare för medelgruppen. Det var jätteroligt! Vi åkte mycket utan stavar och hade många lekfulla inslag och vi var så himla imponerade av hur mycket alla utvecklades under bara någon timmes skidåkning. En tjej åkte skidor för första gången i går och gjorde ett riktigt bra jobb! Våra elever verkade vara jättenöjda och glada efteråt. Jag är helt fylld av energi fast jag har kört två träningspass, varit i skolan och haft den här teknikträningen. I morgon är det välförtjänt vilodag, så då ska jag försöka få till lite på min uppsats som jag håller på med nu.

På temat teknikträning så tänkte jag länka till det här inlägget. Det är en teknikfilm på mig när jag åker skate och hade en lektion med en tjej för några år sedan. Jag ringde till mamma idag och hon var på jobbet och sa att hon just pratade om mig. Det var en jobbarkompis till henne som hade googlat på "treans växel" och hittat den här videon på youtube. Lite kul..

Skidtur i soluppgången

Det var riktigt härligt ute i morse. Jag genade över Nydalasjön och åkte hundspåret för första gången denna vinter. Det är så fint när himlen ändrar färg från rosa till orange till vitblå innan solen tittar fram ovanför snöklädda grenar. Hela skogen känns sömnig, tyst och är inbäddad i ett fluffigt snötäcke.

På vägen hem över sjön såg jag ett gäng människor som stod i en ring på isen. När jag åkte närmare såg jag att de tränade på att ta sig upp ur en isvak. De frågade om jag ville bada. Jag tackade nej. Sedan mötte jag en fotograf som tog kort på soluppgången.

Tänk vad mycket jag hann se och njuta innan jag satte mig i skolbänken vid 10.  Jag tror de flesta andra kom direkt från sängen. Isvaksbadarna och fotografen hade garanterat också en upplevelse denna morgon.

I kväll ska vi köra ett stenhårt intervallpass tillsammans i skidgruppen. Efter det ska jag vara ledare för en skidteknikträning för vuxna. Vi ska ha 5 lektioner och gå igenom grunderna i klassisk skidåkning både teoretiskt och praktiskt. Idag är planen att vi ska träna på balans och tyngdöverföring och åka mycket utan stavar.  Det ser jag fram emot, och det ska bli kul att dela med sig av lite skidglädje och tekniktips.

Äntligen i Bruksvallarna

 I går morse gick jag upp tidigt och packade ner det sista underställen och ullsockarna i min stora Fischerväska. Klockan 8 gick tåget hem till Sundsvall, där jag lunchade med pappa och hann med ett besök hos naprapaten för att fixa till ryggen lite. Sedan gick resan vidare till Bruksvallarna. Ju närmare målet vi kom desto vitare och vintrigare blev det. Efter en hel dags resande väntade en god middag på Fjällhotellet innan vi vaggades till sömns av en snöstorm. I dag har vi testat några nya klassiska skidor, i snö och blåst, jag har kört mycket fartlekar och letat åkkänslan. Det är riktigt härligt att vara här, jag njuter av varje stavtag och i morgon väntar en träningstävling, så nu laddar jag för den.