Sista gången

 På lördag åker jag hem till Bergeforsen för sista gången. Hem till huset på Flottargatan som jag är uppvuxen i, just vid Indalsälvens strand. Hemmet som jag flyttade från redan när jag var 16 år, men där jag alltid har känt mig väldigt välkommen och hemma. Hemmet som har varit ett ständigt pågående förvandlingsprojekt, med nya detaljer varje gång man hälsar på. Det där huset är verkligen så mycket mer än ett hus, det är ett hem. Ett hem som inte liknar något annat med ett tjockt vallalager på golvet i källaren, med massor av plats för fester och tillställningar, med ett uterum där både människor och tomater trivs utmärkt och med en uteplats med sol från tidig morgon till sen kväll. Jag kommer att sakna midsommarfesterna med tipspromenader och matjestårta, kräftskivorna med bastubad när jag fyller år i Augusti och det stora köket med plats för många kockar.

På varje träningsrunda som jag har gjort i Bergeforsen i sommar har jag njutit lite extra och tänkt att det kan dröja ett bra tag innan jag springer den här rundan igen. Det är ju inte så att jag aldrig mer kommer tillbaka, men när jag gör det kommer det inte vara hemma längre.

Det är verkligen något magiskt och rofyllt med älven Man ser svanarna simma förbi, laxarna hoppa, och har man riktigt tur kan man få syn på en bäver. På vintern brukar det gå rådjur på isen och på vårvintern flyter isflaken förbi.

Det här känns overkligt och lite sorgligt. Men där en sak slutar börjar också något nytt. Nu börjar ett nytt kapitel för oss alla. Mamma ska börja på ett nytt jobb, pappa ska förhoppningsvis få börja bygga på ett nytt hem på en annan vacker plats. Bäst av allt är att de kommer mycket närmare resten av släkten. Släkten som håller på att bli lite större, för till jul blir jag faster. Det här är en spännande tid.
Hejdå älskade hus!