söndag 23 januari 2011

Lobos!




I morse klockan 9 gick starten för damernas 15 km långa klassiska masstart. I starten står varje lag i en rad med sina lagkamrater på led bakom sig och jag fick stå först. Öppnade snabbt för att ge mina lagkamrater bra positioner, och hamnade först på första varvet. Försökte åka lugnt och avslappnat och hoppades på att någon annan ville dra upp tempot och gå fram och dra. I sista långa backen på det första varvet gick några tjejer förbi mig och genast började det kännas jobbigt och stressigt. Jag tror inte ens de ökade tempot utan att jag bara tycker det är psykiskt jobbigt att bli omkörd. Efter det ville jag försöka testa att hänga på de två snabbaste tjejerna för jag kände mig stark och gruppen bakom åkte jättelångsamt. Jag kom inte ikapp dem så då väntade jag in de i gruppen bakom igen. Just då kändes det som att det skulle bli enkelt att vara med och fightas om tredjeplatsen. Jag höll mig bakom så mycket som möjligt men jag har problem att åka bakom korta tjejer och jag är mycket starkare på lätta partier och lite svagare uppför. I mitten av sista varvet dog jag. Jag kunde knappt röra mig och benen var heelt stumma. Jag kom i mål på 9e plats och var grymt missnöjd att jag inte höll bättre. Funderar och grubblar på vad jag skulle gjort annorlunda. Kanske fick de andra vila sig när jag var uppe och drog. Men jag känner mig som starkast när jag får ligga först och åka på mitt sätt. Eller så tänker jag fel när jag tävlar. Eller så var jag helt enkelt inte bättre. Man måste ju testa. Ska träna på att ligga och spara mig bakom andra.

Nog om mig! Här är resultaten. Vi blev två tjejer på topp 10 placeringar i laget och 4 killar. Herrarna som tävlade efter oss bjöd på en riktig uppvisning. Tor-Håkon kom 2a och Martin 3a! Det var riktigt kul och vi skrek så vi blev alldeles hesa. Att solen sken och att vi blev bjudna på en grym lunch med korv, bröd, potatissallad och brownies gjorde inte det hela sämre. Blev genast på bättre humör. Nu har jag en gullig tvättbjörnssolbränna och ligger och vilar mig i sängen. Det finns inget skönare än att ligga och vara trött och nyduschad i en skön säng när man har tävlat. Tack för en grym helg mina härliga lagkamrater!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar