måndag 7 mars 2016

Mitt Vasalopp

Jag har klarat av mitt första Vasalopp! Det är jag där till vänster närmast i bild med gul nummerlapp och ett stort leende. Redan har jag börjat längta till nästa år. Vilken häftig upplevelse!

Jag börjar från början. Jag har inte haft optimala förberedelser. Lite småont i armbågar och höftböjare, ett läger med skidgymnasiet onsdag till fredag, lite för lite sömn, lite hispig, nervös och tandvärk. Men tror inte att jag är ensam av att drabbas av "Vasaloppssjukan", jag skrattade gott åt igenkänningsfaktorn.

Största missen i förberedelserna var nog ändå att jag inte fick med mig mina tävlingsskidor ner till Mora. Jag packade redan i måndags, ställde iordning två väskor med tävlingskläder, sportdryck, rillar, termosar mm, och packade prydligt ihop skidfodralet och lämnade det i förrådet så att Knappen kunde lägga in sina skidor där också. Sedan reste jag till Lycksele på tisdag morgon för att jobba, och på fredag kväll hämtade Knappen upp mig med fullpackad bil, och vi fortsatte direkt till Sundsvall för att sova där. Morgonen därpå fortsatte resan ner till Mora, och någonstans vid Hudiksvall upptäckte jag att skidfodralet inte var med. En liten miss i kommunikationen kan man säga. Så resten av resan ägnade vi åt att tjafsa om vems fel det var och det blev en del ringandes för att låna ihop skidor. Jag brukar inte stressa upp mig så mycket, men det kändes inte helt bra att inte ha några skidor med sig på sitt första Vasalopp. Men det är tur att man har kontakter och fantastiska vänner!

Väl framme i Mora lyckades jag seeda upp mig från led 2 till led 1, jag hämtade ut nummerlappen och jag fick med mig 3 par skidor från Sofie och Elin. Vi mötte upp mamma och pappa och sedan drog vi till Sälen för att installera oss där, testa skidor och fixa vallningen. I Sälen mötte vi upp Johan Öberg, och fick med oss 3 par skidor till att testa. Så från 0 par till 6 helt okända par, lite stressande att välja. Som tur var fick jag hjälp att testa av Anders, och vi hittade ett par av Johans stakskidor som kändes fantastiskt bra att staka på. Efter att jag hade stakat Vildmannaloppet i Umeå hade jag bestämt mig för att Vasaloppet kör jag med fästvalla, men dessa skidor fick mig att ändra mig. Inte nog med att Johan lånade ut ett par kungskidor, han fixade vallning OCH hemleverans av skidorna. Så himla snällt! Så pappa snuvades på vallningsjobbet vilket gjorde att vi hade mer tid till att planera och förbereda vätskelangningen. Allt som ska ordnas tar tid och det tar musten ur en. Det var skönt att gå och lägga sig, men svårt att sova.

Så jag stakade alltså de nio milen mellan Sälen och Mora, och jag är grymt nöjd. I första backen var det trångt och kö även fast jag startade i led 1. Resten av loppet flöt på bra. Efter en mil började jag känna av mina armbågar och jag funderade på att jag skulle bryta om det blev konstant sämre men fortsätta om det inte försämrades. Sedan kändes det nästan som att det bara var utför och det var väldigt kul att åka. Efter ungefär halva loppet började magen krampa i uppförsbackarna så jag fick ta det rätt lugnt, låsa armarna och "sätta mig ner" för att undvika kramp. Men på platten fungerade stakningen bra. Jag prioriterade att få i mig energi och stannade till på vissa stationer för att dricka sportdryck, och tog någon gel eller liquid då och då. Det kom alltid nya ryggar om man råkade tappa en, det var skönt att kunna känna det lugnet.

Jag hade aldrig någon aning om hur jag låg till resultatmässigt, som bäst låg jag på 16:e plats. Jag fick massor av glada hejarop "heja tjejen" och jag kände mig oförskämt glad under loppet. När skyltarna började visa ensiffrigt efter Eldris blev jag nästan lite blödig när jag insåg att jag kommer klara det och jag kommer göra det under 5 timmar. Jag stakade på 4.52.52! Jag tror att det var rätt val att staka. Jag tappade lite när det blev brant uppför, men jag tog nog igen det nerför och på platten. Jag tror inte att de som körde med fästvalla hade bra fäste och glid under hela loppet.

Det här var det första långlopp (av 4) den här säsongen när jag inte har väggat på slutet, jag orkade spurta sista kilometerna. Jag såg en tjej inom räckhåll som jag ville slå, tog in lite, men när jag skulle kräma ut det sista på upploppsrakan drog magen ihop sig totalt i kramp. Jag fick stanna upp och ge upp spurtstriden och räta ut magen. Jag blir lättad när krampen ger med sig, jag tar några försiktiga stavtag och samma sak händer igen. Det var bara att glida in de sista 100 metrarna och jag slutade på 18:e plats. Så nöjd! Det enda jag saknade i mål var en stor kram. Det hoppas jag på nästa gång.


Tack alla som har hejat och gratulerat efter loppet
Tack Elin för lånet av skidor och utmärkt langningsservice
Tack Johan för lånet av grymma stakskidor och vallaservice (läs mer om skidorna HÄR)
Tack Anders för hjälp med skidtestning
Tack Knappen, mamma och pappa för support
Tack Malin och Craft för grymt bra boende