fredag 28 november 2014

Tävlingspremiären

Tävlingssäsongen är äntligen igång! Förra helgen gick den stora tävlingspremiären i Bruksvallarna av stapeln, med Vinterstudion och hela köret. Jag körde 6 km klassiskt på fredagen och klassiskt sprint på söndagen, och stod över 10 km fristil på lördagen för att ladda för sprinten. 

Vistelsen i Bruksvallarna hade inte direkt någon drömstart. Jag tillbringade hela onsdagskvällen på toaletten med matförgiftning. Det var nog en dålig korv som ställde till det. Det är inte kul att vara sjuk bland elitidrottare vill jag lova. Ingen människa vill ju bli smittad av magsjuka, men dagarna före tävling är man riktigt försiktig. Men ingen blev smittad, och jag blev rätt snabbt bättre, så det måste ha varit nått jag ätit. Uppladdningen blev alltså inte optimal, men kände mig ändå pigg och återhämtad för att tävla på fredagen. 

Jag slutade 44:a på fredagens distanslopp, lite närmare täten än förra året, mestadels med en bra känsla under tävlingen, och jag tycker att det är ett godkänt resultat. På sprinten kändes det bra i kvalet där jag blev 24, men det gick tungt i kvarten. Lyckades dåligt med uppvärmningen, hade inte perfekta skidor, och känner att det finns detaljer att slipa på vad gäller material och förberedelser. Jag hade höga förväntningar på sprinten, så jag var väldigt besviken efter tävlingen, men nu är jag bara taggad att göra om och göra rätt nästa gång.

I helgen blir det liten tävling i Arvidsjaur, 8km skate med ganska stort startfällt, och om två helger blir det Sverigecup i Piteå. Det ska bli superkul! Dagarna däremellan ska jag och Knappen tillbringa uppe i Boden och jag hoppas att det finns lite längre skidspår där än våra 750m konstsnö här.

Avslutar med en intervju i Umeå tidning från förra veckan. 


tisdag 28 oktober 2014

Saxnäs

Hallå där! Nu var det ett bra tag sen sist så här kommer en kort sammanfattning på vad jag har haft för mig den senaste tiden: Läst en kurs i vetenskaplig teori, metod och etik, vart en sväng till Boden och hälsat på Knappens familj, vart i Torsby skidtunnel på snöpremiär och junior- och seniortränarutbildning, hälsat på mamma och pappa i deras nya hyrda hus i Kolsva, hälsat på Sofie och Andreas i Stockholm, och påbörjat en kurs som heter Idrott, ledarskap och lärande som jag hoppade över min första termin. 

Nu tillbaka till nutiden. Igår kväll kom jag hem från en finfint snöläger i Saxnäs. Var där med ett litet gäng härifrån skiduniversitetet från fredag till måndag. Så härligt att åka skidor redan i oktober! Fast det var varmt och lite regn under lägret så blev vi alltid lika förvånade när vi for ut på passet, att det fortfarande var så bra förhållanden. Det var ca 18 km långa spår; ett milspår och en väg upp på fjället. Riktigt bra! Utöver bra spår och träning så hade vi det riktigt roligt och bra stämning. Det var verkligen ett skönt avbrott från skola och måsten. Jag har varit stressad den senaste tiden, och jag vet egentligen inte varför.. vill inte ha det så. Det är lite svårt under den här årstiden när man vill fara på spontana snöläger så fort det finns snö, och samtidigt få ihop skola och grupparbeten. Jag tar lätt på mig mycket, för att jag får dåligt samvete över att jag är borta. Det känns också som att jag och Knappen knappt har varit hemma samtidigt, när han är hemma har jag annat, och när jag kommer hem ska han iväg. Det kanske är så att vara sambo..

På måndag nästa vecka åker vi tillbaka till Saxnäs igen, bara snön ligger kvar, och jag hoppas och längtar. Och på lördag blir det troligtvis tävlingpremiär i BDX-sprinten i Piteå!

Fem glada: Johan, Clara, Christian, Markus och jag. 
Första dagen på vägen upp mot fjället.
I går morse var det inte så mycket snö kvar på vägen, men fint väder...
 
...och lite småisigt. Bambi på hal is.
Träffade på gamla klubbkompisar i spåret. Synd att de fick det svåraste föret under sitt första skidpass. Tur att det blev bättre på eftermiddagen. Synd att jag och Isabelle hamnade i nån typ av dimma på bilden..

lördag 20 september 2014

Flyt

Den här sommaren och början av hösten har gått bra. Träningsmässigt bra alltså, och när träningen flyter på är jag glad också. Jag har haft en kontinuitet, ständig utveckling och tro på mig själv och mitt upplägg. Jag vågar mer än någonsin lyssna på kroppen och gå min egen väg. Idag när jag var ute och stakade impulser kändes det så himla bra och jag njöt verkligen av att träna. Då, för första gången på väldigt länge, kände jag på riktigt en längtan efter snö, vinter, skidåkning och tävling. En längtan utan ångest inför tävlingsresultat. Förra hösten ville jag så gärna längta så där på riktigt, jag försökte peppa mig själv, men glädjen fanns inte där alls på samma sätt som vanligt. Vintern var dålig både snömässigt och resultatmässigt. Men efter det har jag kommit back on track och känner mig starkare än på väldigt länge, kanske starkare än någonsin. Så det var en efterlängtad känsla, den där spontana glädjen och suget efter snö.


I veckan har jag träffat min idrottspsykolog och vi utvärderade hur sommaren har känts. Han sa att det var stor skillnad på både mitt humör och på hur stolt min hållning är nu jämfört med i våras när jag var riktigt nere på grund av resultaten och känslan i kroppen. Jag har jobbat ganska mycket med det mentala. Den där träningen som för många nog känns lite flummig, för man har egentligen ingen aning riktigt hur man ska träna. Hur gör man ett träningsupplägg där?( Jag kan berätta mer om hur jag har tränat mentalt i ett annat inlägg om ni vill.) I veckan har jag också haft utvärderingssamtal med Stefan, och då går vi mer på siffror än känslor. Steptester, hopptester, vilopulser, testrace, maxtest, styrketester, träningstid, antal pass, snittpulser.. och så vidare. Allt för att se vid vilken belastning och av vilka träningsformer jag utvecklas mest optimalt. Den där bilden ser säker väldigt rörig ut för er, men får mig att se saker jag inte har tänkt på tidigare. Det är kul att ha koll och vara lite noga och nördig.

torsdag 18 september 2014

Finfrukost - Overnight Oatmeal

Frukosten är dagens viktigaste mål, för då gäller det att fylla på kolhydratdepåerna som har blivit tömda efter en natts fasta. Är alltid sjukt hungrig när jag vaknar, och har aldrig förstått hur man kan hoppa över det målet..Jag är lyckligt lottad och blir ofta bjuden på frukost av Knappen som går upp lite före mig när han jobbar. Oftast blir det gröt, en äggmacka och en smörgås med keso, egenodlade groddar och en skinkskiva. Men just nu är vi inne i en period med overnight oatmeal. Perfekt för den morgontrötta, för det är bara att plocka fram ur kylskåpet och äta. Det känns som en lite somrig frukost eftersom den är kall. Jag åt detta mycket när jag var i USA, där var det alltid sommar. Brukar också förbereda det på kvällen innan om jag ska träna ett tidigt pass före skolan så jag kommer ut fort. Nu till receptet:

Häll 1 dl havregryn i en skål/ett glas/en kopp (det är mysigt att äta ur en kopp på nå vis). Häll på russin, kanel, pumpakärnor, valnötter och lite blåbär från frysen. Häll över mjölk så att det nästan täcker, rör runt lite, och ställ in i kylen. Nästa morgon har havregrynen sugit åt sig lite av mjölken. Jag tycker det är gott! Prova med kokos, mango, linfrön och andra nötter och bär för variation.


måndag 1 september 2014

Läger med IFK

Vill först börja med att tacka er för alla fina kommentarer och hälsningar efter mitt förra inlägg. Jag tyckte själv att det var skönt att skriva det där inlägget. Det är ju ofta så att man inte inser hur mycket vissa saker betyder förrns man inte har det och kan ta det för givet längre. Nu har jag sagt hejdå till huset, älven, skidstadion, skolan och träningsrundorna. Allt finns ju såklart kvar, jag kommer bara inte vara där lika ofta. Men det viktigaste är ju att de som bor i huset finns kvar och inte är längre än ett telefonsamtal eller skypesamtal bort.

I helgen har vi haft läger med klubben här i Umeå. I fredags körde vi intervaller i Rödtjärn. Ett riktigt tufft och roligt pass. I lördags körde vi ett 4 timmars crosspass med 2.30 rullskidor skate och 1.30 löpning, och på eftermiddagen lyssnade vi på en kostföreläsning med Kurt Bergh. Igår sprang vi stafetten Umeälvsloppet där vi tog hem segern i både herrklassen och mixklassen (med 4 tjejer och en kille!). Det var en härlig solig dag och ett bra arrangemang. På kvällen var det styrketräning på schemat för oss som var kvar i Umeå. Jag tyckte helgen var riktigt trevlig med bra stämning och alla verkar starka och taggade inför vinterns tävlingar.
Vinnarna i mixlaget. Jag, Linn, Linda, Sofie och Simon i bakgrunden.
 Segrarna i herrklassen i bakre raden (David, Erik, Johan, Tobias och Robin) och damsegrarna framför, även dem från IFK Umeå (men inte skidåkare).

Idag börjar jag skolan igen. Jag ska börja på magiserprogrammet i idrottsmedicin i år samtidigt som jag ska göra färdigt några kurser för att bli färdig med min kandidatexamen. Jag kommer läsa i 50% studietakt i år och resten av tiden blir det träning och tävling. Kursen som börjar idag heter Vetenskaplig teori, metod och etik, eller något liknande. Till helgen blir det läger här i Umeå igen, den här gången med elitskidcentrum. Det blir kul att träffa alla igen!

fredag 22 augusti 2014

Sista gången

 På lördag åker jag hem till Bergeforsen för sista gången. Hem till huset på Flottargatan som jag är uppvuxen i, just vid Indalsälvens strand. Hemmet som jag flyttade från redan när jag var 16 år, men där jag alltid har känt mig väldigt välkommen och hemma. Hemmet som har varit ett ständigt pågående förvandlingsprojekt, med nya detaljer varje gång man hälsar på. Det där huset är verkligen så mycket mer än ett hus, det är ett hem. Ett hem som inte liknar något annat med ett tjockt vallalager på golvet i källaren, med massor av plats för fester och tillställningar, med ett uterum där både människor och tomater trivs utmärkt och med en uteplats med sol från tidig morgon till sen kväll. Jag kommer att sakna midsommarfesterna med tipspromenader och matjestårta, kräftskivorna med bastubad när jag fyller år i Augusti och det stora köket med plats för många kockar.
På varje träningsrunda som jag har gjort i Bergeforsen i sommar har jag njutit lite extra och tänkt att det kan dröja ett bra tag innan jag springer den här rundan igen. Det är ju inte så att jag aldrig mer kommer tillbaka, men när jag gör det kommer det inte vara hemma längre.
Det är verkligen något magiskt och rofyllt med älven Man ser svanarna simma förbi, laxarna hoppa, och har man riktigt tur kan man få syn på en bäver. På vintern brukar det gå rådjur på isen och på vårvintern flyter isflaken förbi.
Det här känns overkligt och lite sorgligt. Men där en sak slutar börjar också något nytt. Nu börjar ett nytt kapitel för oss alla. Mamma ska börja på ett nytt jobb, pappa ska förhoppningsvis få börja bygga på ett nytt hem på en annan vacker plats. Bäst av allt är att de kommer mycket närmare resten av släkten. Släkten som håller på att bli lite större, för till jul blir jag faster. Det här är en spännande tid.
Hejdå älskade hus!

måndag 21 juli 2014

Världscup till helgen och bilder från SM

Nu är jag och Knappen i Stockholm där vi har fått spendera natten hos Andreas och Sofie. Fast de är inte hemma än från sin semester, så vi saknar er men tack för sovplatsen! I morse följde Knappen med mig på en  två timmars löptur, och efter lunchen somnade vi i soffan i någon timme. Det är ganska skönt att göra ingenting faktiskt, och nu regnar det så vi fortsätter nog med det. Snart ska jag vidare hem till mamma och pappa i Bergeforsen och Knappen ska till Finland till sommarstället. Där blir det bröllop i början av Augusti, men jag kommer ner dit senare för jag ska tävla rullskidor i Sollefteå till helgen.

Jättekul att Sverige och just Sollefteå, där jag har bott 4 år under skidgymnasiet, anordnar världscup! Det blir en kort stadssprint på fredagen, klassiskt backrace uppför Hallstaberget på lördag, och skatedistans på rullskidbanan på söndag. Vi kommer bo på hotellet på Hallstaberget som är ganska nyrenoverat och jag har hört att det har blivit riktigt fint där. Jag tror att jag får dit någon typ av hejarklack också vilket alltid är trevligt.

För ungefär 3 veckor sedan var det SM i Borås och då hade jag en väldans fin hejarklack bestående av mamma, pappa, Patrik, Louise, mormor och Lasse. Visar lite bilder från den fina helgen.
 Här åker jag och Linn och turas om att dra för att hålla resten av fältet bakom oss på 15km F. Marika ligger före och henne var det svårt att komma ikapp...
 "Det där, det är mitt barnbarn" tror jag att mormor berättar här för en fuktionär. Lasse är spänd över loppets utvecking.
 Så här glada är man när man vinner silver och brons på SM. Linn drog det längsta strået och spurtade ifrån mig.
 Här kör jag och Linn teamsprint och hon har just växlat över till mig.
SM-guld! Tjoho! En väldigt fokuserad grupp tjejer på pallen måste jag säga..

söndag 20 juli 2014

Semester

Nu sitter jag och Knappen på flygplatsen i Bergamo och väntar på att få komma hem till Sverige. De senaste två veckorna har vi varit på äventyr i Österrike och Italien. Vi började med att hälsa på hemma hos Armin som jag och Sofie bodde tillsammans med när vi pluggade i USA. Sofie och Andreas var också där och vi hade några jättetrevliga dagar och blev väl omhändertagna av Armin och hans familj.
 Det här är hemma hos Armin, han bor bland berg, kossor och rosor.
Andrea (Armins syster), Sofie, Knappen och Armin.
 Här har vi just bestigit en topp i Oberperfuss.
Efter dagarna i Österrike fick vi skjuts till Bolzano av familjen Jonsson, och därifrån tog vi oss vidare med tåg till Bergamo för att hyra en bil. Sedan körde vi ner till Levanto och spenderade några dagar i Cinque Terre. Där upptäckte vi hur god cocosglassen här är, och all annan glass med för den delen. 
 Här är vi ute på ett härligt kvällspass i solnedgången i Levanto.

 Och här vandrar vi genom Cinque Terre. Det tog över 5 timmar att ta sig från Levanto till Manarloa.
 Mellan de färgglada byarna fanns vinodligar och blått hav.
Den där rälsen var ganska brant!

Vår sista anhalt var Riva del Garda, vid Gardasjöns nordligaste del, där vi spenderade nästan en hel vecka. Det var underbart att byta ut sandstränder och saltvatten mot grässtränder och svalt sötvatten! 
Här är en bild på sjön från en av Knappens cykelturer som han körde när jag åkte rullskidor. Det var mycket segelbåtar och vindsurfing på sjön. Om jag åker hit igen vill jag gärna vindsurfa!
 Det häftigaste vi gjorde var definitivt canyoning. Vi simmade, åkte rutchkana ner för klipper med vattenfall, hoppade från klippor och repellerades ner för stup i en liten flod. Jag var riktigt nervös innan för jag vågar knappt hoppa ner från en 3m trampolin på badhuset. Men kan de här tuffa småtjejerna så kan ju jag! Till vänster står Lucy som är Katerina Neumannovas (före detta längdskidåkare och olympisk medaljör) dotter.
 Knappen rapelleras 50 meter ner!
Jag hoppar över 5 meter ner säkert!
Här är jag på toppen av en 13 km lång uppförsbacke på ca 1000 höjdmeter där jag körde intervaller. Det var grymt!

Nu är vi lite trötta på pizza och pasta och längtar efter att få äta hemlagad mat. Resans godaste mat åt vi faktiskt alldeles nyss här på flygplatsen på en mysig restaurng där de serverar en helt underbar brunch med olika skinkor, pajer, pastarätter, röror, oliver, frukt bär och massor av efterrätter. Mums! 

måndag 19 maj 2014

Fiskgratäng med äpple, paprika och sweetchilisås

Här är ett lite omgjort recept ur boken Supermat av Helena Nyblom. Där heter receptet Torskfilé i tomatsås, men jag gjorde om namnet också. Jag följer ju som bekant aldrig recept till 100%, och jag vill dela med mig av min version för det blev så väldigt gott. En ny favorit helt klart.

400g valfri fisk (jag har använt både lax och vit fisk)
1 tomat i tärningar
1 paprika i tärningar
1 äpple i tärningar
1/2 purjolök i skivor
3/4 dl sweet chilisås
3 dl grädde
salt och peppar
dill fryst eller färsk

Lägg fisken i botten på en ugnssäker form. Lägg på alla grönsaker och äpple. Blanda sweet chilisås, grädde och dill och häll över fisken. Grädda i 30 min i 200 grader och servera med råris.

I helgen bjöd vi på detta och då testade vi med en burk kokosmjölk och lite sweet chilisås och röd currypasta i stället för grädde, sweet chili och dill. Det vart också väldigt gott.

Smaklig måltid!



Toughest!

Den här helgen har varit den bästa på länge! Jag sprang en tävling här i Umeå som heter Toughest och är en 8 km lång hinderbana med 40 hinder. Det var ett fantastiskt roligt och bra arrangemang. Jag hade så fruktansvärt roligt och när jag kom till 7km-skylten ville jag verkligen inte att det bara skulle vara 1 km kvar. Marie-Helen och Kevin var här och hälsade på från Sundsvall och helgen var väldigt lyckad och trevlig på alla sätt och vis. Vädret, maten, umgänget och huvudaktiviteten.. Så här såg tävlingsdagen ut:
Jag startade 11.05 i det andra startledet. Här har jag sprungit ca 3 km genom myrar, över och under hinder och burit stockar och jag kände mig stark i armgången.
Här har jag bara några 100m kvar till målet och har nyss sprungit en straffrunda för att jag ramlade ner från ringarna. Jag sliter av mig mina leriga handskar och misslyckas med de tre sista hindren också.. Fan också!
Här är efter målgång och jag är väldigt kall och smutsig och glad!
 På eftermiddagen startade Kevin och Marre. Kevin var snabbast i sitt startled och här krälar han genom leran i ett av de första hindren.
 Dips walk.
 Marre klarade också dipswalken galant.
 Över ett stort nät...
 ..och vidare till armgången. Jag är riktigt imponerad över Marres insats för alla hinder blir ju så mycket större när man är 145cm. Nej förlåt Marre, 155 ska det ju vara!
 Ni ser ju att det är en bra bit till marken här att hoppa ner!
Och hon fick klättra på ställningarna för att nå upp!
 Sist ut var Knappen som startade 14.25.. över 3 timmar efter mig.
 Det här är någon som har grisat ner sig extra mycket!
 Knappen är född till att ta sig över hinder.
 Redan nere!
 Två steg i taget uppför och tre steg i taget nerför.
 Upp för repet.

 Ja vi tyckte alla att detta var superskoj och vi längtar redan tills nästa år! Då ska jag anmäla mamma också, så det är bäst du börjar träna genast..