This is my life

Igår var det final av Melodifestivalen. Vi hade gäster, åt trerätters med skagentoast, oxfile, och bär och glass till efterrätt. Sen kom Frida som jag har saknat! Vi myste i soffan hela kvällen. Det var efterlängtat.

Idag var det JAIK-loppet i Erikslund. Det var jag, Sanna och Jennie Jirhed som tävlade. Jag tappade ganska mycket på första varvet, men gjorde en bra upphämtning och kom 2:a. Det var ganska bra för självförtroendet. Vädret var härligt, föret snabbt, kroppen kändes helt okej och jag vann ett strykjärn. Passar perfekt till strykbrädan som jag vann sist...

Sms från pappa

" Vi har 7 plus

grader Patrik

åker till p i p i

holmarna 

onsdag 14

tiden Du är

alltid välkomn

hem"

Jag känner mig välkommen!  Men mormor är duktigare än pappa på att smsa! Jag förstog inte riktigt vad han surra i.. men Patrik har hittat en sista minuten till Kanarieöarna. Jag är lite avis, men jag ska ju åka till USA i höst. När säsongen  är slut blir det en trip till Barcelona till Camilla hoppas jag. Eller någon annan stans. Åre i vår ser jag också fram emot.

Keep on walking

I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking

Jag hejar på Salem al Fakir i Melodifestivalen! Både musiken och han är så härliga och genuina (som Thorsten Flinck skulle ha uttryckt det). Jag har nog lyssnat på den låten 15 gånger idag medan jag höll på att packa och plocka undan och äta lunch. Jag körde ett ganska jobbigt intervallpass i morse. Det är sanslöst vilket väder det blev helt plötsligt. 30 grader varmare nu än förra veckan!!! Snön ser ut att ha försvunnit till hälften mot då. Det är tragiskt att det inte kan vara -5 och sol. Nej, antingen -25 och snön är så kärv så det gnekar eller +5 och snön är så smutsig och blöt så det känns som sandpapper av den anledningen i stället. Nu är jag på tåget, på väg hem till familjen. Ska äntligen få testa mina nya klisterskidor idag. Hemma är det mer snö, så jag hoppas det är finare där. I morgon kanske det blir sol och kallt.

Ge mig skare, solsken och fräknar på näsan!

Stekenjokk maj -07 Foto: Marie-Helen Söderman

Vårfräscht!

Jag köpte en jättesöt klänning i Mora. Så har jag bokat klipptid på måndag.

Den här frisyren är stört snygg, vågar jag?

Vart jag än är längtar jag bort. 

Jag känner att det är nått spännande på gång. 

Jag hoppas vårsolen ger mig energi och ro att njuta av stunden.

Snart bär det av till Stockholm för IELTS-prov.

Tjejvasan och vallaförsäljning

Här står jag och Sofie i tältet Mora och säljer vallor. Det går riktigt bra! Det är roligt att uppleva den här vasaloppscirkusen.

I går åkte vi tjejvasan. Jag klantade mig och glömde stavarna på hotellrummet. Som tur var hade Sofie med sina skatestavar som jag fick låna på uppvärmningen. Mammas jobbarkompisar som startade lite senare var jättesnälla och åkte och hämtade stavarna på mitt hotellrum. På så sätt skulle jag förhoppningsvis hinna få mina egna innan starten gick. Med 7 min kvar till start ser jag inga stavar i sikte. Jag hade ingen telefon heller eftersom jag skulle tävla, och ingen jag kände hade telefon heller för dom skulle ju också tävla. Vid starten stod Gunde Svan men sin dotter och jag frågade snällt om jag fick låna hans. Självklart fick jag det, men pappa svarade inte. Jag fick gå in i startfållan utan mina stavar. Gunde fortsatte ringa tills pappa svarade och meddelade att trafikkaoset gjorde så att han och stavarna inte hann fram. Jag fick åka med Sofies stavar som var 3 cm för korta och det märks stor skillnad, speciellt på en bana som denna när det är platt och mycket stakning. Mina stavar strulade även till det för mammas kompisar som inte hann få skidorna vallade av pappa. Snacka om att ställa till det! Pappa skyndade sig för att ge mig stavarna utefter banan och efter 21 km fick jag äntligen mina egna. Vi hade inte heller fått till något kanonglid och jag hade riktigt ont i foten. Så jag hade inte direkt turen på min sida. Men jag tog mig åtminstone mål i Mora på en 33:e plats. Någon gång hoppas jag att jag ska få korsa den mållinjen först i stället. Men då får jag inte glömma stavarna!

Just nu ligger vi på hotellrummet och kollar på 5-milen. Rätt skönt efter en lång dag på jobbet.

Tour de Ski Norway

Det var ett tag sen sist, så jag tänkte börja med att berätta att jag har tillbringat en långweekend i Norge. Äventyren började redan på vägen dit när vi fick se vilda vildsvin promenera längs vägen någonstans i Dalarna. Sedan när vi kom in i Norge var det en långtradare som stog på snedden ner i en utförsbacke. Vi hann stanna, minibussen bakom hann stanna, och minibussen bakom det hann inte stanna. Det gick inte fort, men enda utvägen var att svänga ner i snön för att undvika buckliga bilar.

Vi hann med 4 tävlingar på 4 dagar på 4 olika platser. Det var kul att testa på att åka en tour trots att resultaten inte blev så strålande. Min bästa insatts blev på den 3 km långa inledande prologen där det faktiskt kändes riktigt bra. Jag bodde med Magnus och Patrik och deras pappor så det blev en del killsnack att stå ut med. Vi följde OS med spänning och fick uppleva en underbar spännande dubbeljakt med två svenska gubbar på pallen! :') Vackert!

Packa upp, tvätta, packa

Zinkgruvan var ett trevligt ställe. Jag hade höga förväntningar på söndagens 5 km klassiska lopp, för jag brukar kunna åka fort på den distansen, det var mycket stakning och sista cuptävlingen i Sverige för säsongen. Det blev ingen dundersuccé. Placeringen blev en 20:e plats, men jag är i alla fall nöjd med att jag tog ut mig ordentligt och kämpade väl. Jag är glad över att lördagens sprint gick så bra och att solen sken. Banorna var roliga och det bästa av allt var att träffa alla Sollefteåtjejer! Jag saknar er!

Har hunnit med 2 hektiska dagar i Östersund, med träning, skola, tvätt, städning, träningsplanering och teknikträning. I morgon förmiddag bär det av till Norge på Skandinavisk Cup - Tour de Ski Norway. Det ska bli riktigt kul! 3 km klassisk prolog på torsdag, skatesprint på fredag, 15 km klassisk masstart på lördag och 10 km fritt med en avslutande "final climb" på söndag.

Sprint Zinkgruvan

I dag var en jätterolig skiddag. Vi startade vid 13.30 så var vi tvungna att äta lunch innan starten. Vi hade med oss en massa mat hit ner för tanken var ju inte att vi skulle ta in på hotell. Så därför tvingades vi hyra en liten stuga bara för att ha någonstans att förvara all mat. Så vid 11-tiden bjöds det på lunch där. Det var en riktigt mysig liten stuga, men det fanns inget köksbord att äta vid. Häftiga och konstiga saker hittade vi också..

På prologen blev placeringen delad 15. Jag gjorde en bra kvart och lyckades gå vidare som lucky loser. Slutresultatet blev en 11 plats och jag är nöjd och glad och trött såklart. Jag känner att jag har farten i mig, men blir jag lite vassare på de brantaste partierna så kommer det gå ännu bättre. Vallarna och ledarna gjorde ett kanonjobb som vanligt. Jag blev extra ompysslad eftersom alla andra åkare hade åkt hem. I morgon blir det 5 km klassiskt. Jag har längtat länge efter den här helgen!

Ett äventyr som slutade i en hotellsäng..

Igår klockan 13 bar det av ner till Zinkgruvan. Någon timme innan vi var framme sa jag att "jag har aldrig varit så här nervös inför ett boende förut". Pappa hade nämnt att gubben som ägde vandrarhemmet lät full i telefonen.

Men väl framme brann marschallerna välkomnande på farstubron och huset såg ut lite som en herrgård. Det kanske inte var så illa ändå. Gubben stod och välkomnade oss och ville ta alla i hand. Whiskeylukten slog emot oss. Han hade aldrig hört talas om att det skulle finnas någon skidstadion i närheten. Han samlade oss alla i ett rum innanför hallen och höll ett ganska slöddrigt rapigt välkomstal - huset  här i Råå Gård hade ägts av fem generationer men nu hade han köpt det, ni får vara överallt, men stoppa ingenting i fickorna..Talet avslutades med "Kan det bli bättre?" Mja.. sa vi och rynkade på näsan åt den inpyrda rökdoften. Vi ville se på rummen.

Min enda tanke var "jag vill ha ett rum som går att låsa och jag tänker inte sova själv". På övervåningen stod tältsängar utställda med madrasser som var högst 2 cm tjocka. Det fanns även några rum med dubbelsängar. Den läskiga gubben berättade att det fanns fler rum i ett annat hus. På 10 sek stod nästan alla utanför och trampade och ville hemskt gärna se det andra huset. Det dröjde innan någon kom ut för att visa oss. Där inne stog gubben och skrek åt två polacker som jobbade där. Efter någon minut kom Magnus och Louise utspringande och såg väldigt upprörda ut. De berättade att gubben hade sagt åt dem att ta av mössan. "Nej det är kallt och vinter ute, då har man mössa på sig" svarade de. "Jag vill inte ha några gangsters här! Dra åt helvete" hade gubben skrikit. Det var droppen. Vi skyndade oss in i bussarna och for därifrån. Gubben stog på bron och stirrade och såg snopen och arg ut. Så nu sitter jag i en skön dubbelsäng på Best Western Hotel. Lite dyrare, mycket trevligare. Huva!

Fågelkvitter, bullar och ostmackor

I går var en fullspäckad dag. Jag som har varit hemma i Bergeforsen över en vecka och är van vid sovmorgon och lugna puckar. Det var skolan mellan 8-15. Vi skulle redovisa en "egen idrott" och 6 av 9 grupper hade valt benböj! Det var inte så kul att lyssna på. Man kunde bl a välja på alpin skidåkning och konståkning och det hade varit kul att höra något om det också. Vi och en grupp till hade längdskidor och en grupp pratade om simning. Efter skolan var det full fart ner på stan för några ärenden, jag slängde i mig lite mat och sedan fort hem och träna för sen kom Emma så vi kunde göra klart våra grupparbeten. Kom inte i säng före halv 11 och hade lite svårt att komma till ro eftersom idag också skulle bli stressig. När man inte är van tempot så rullar det inte på naturligt. Men jag gillar att ha mycket att göra. Man slipper fundera så mycket. Det är bara att köra på!

Idag ringde klockan vid 7.30. God grötfrukost och intervaller i sol och fågelsång. Man får riktiga vårkänslor! Sedan hade jag ett litet diskberg att ta tag i samtidigt som jag lagade lunch, åt lunch, packade väskan, fixade tågbiljett, fyllde på telefonen, duschade, sminkade mig, betalade hyra, fixade matsäck.. ja kanske inte i den ordningen, men det var kaos i alla fall! 11.30 kom Emma och hämtade mig och så for vi till skolan och sammanställde våra grupparbeten på en timme. Efter det var det skiduniversitetsmöte och sen var det bara att skynda till tåget. Tänk att man kan hinna så mycket på en förmiddag. Nu är jag framme i Sundsvall om 20 minuter. I morgon åker vi till Zinkgruvan! Skojigt att det är med junisarna den här gången! 5 km klassiskt och klassisk sprint. Jag längtar så jag spricker!