Igår klockan 13 bar det av ner till Zinkgruvan. Någon timme innan vi var framme sa jag att "jag har aldrig varit så här nervös inför ett boende förut". Pappa hade nämnt att gubben som ägde vandrarhemmet lät full i telefonen.
Men väl framme brann marschallerna välkomnande på farstubron och huset såg ut lite som en herrgård. Det kanske inte var så illa ändå. Gubben stod och välkomnade oss och ville ta alla i hand. Whiskeylukten slog emot oss. Han hade aldrig hört talas om att det skulle finnas någon skidstadion i närheten. Han samlade oss alla i ett rum innanför hallen och höll ett ganska slöddrigt rapigt välkomstal - huset här i Råå Gård hade ägts av fem generationer men nu hade han köpt det, ni får vara överallt, men stoppa ingenting i fickorna..Talet avslutades med "Kan det bli bättre?" Mja.. sa vi och rynkade på näsan åt den inpyrda rökdoften. Vi ville se på rummen.
Min enda tanke var "jag vill ha ett rum som går att låsa och jag tänker inte sova själv". På övervåningen stod tältsängar utställda med madrasser som var högst 2 cm tjocka. Det fanns även några rum med dubbelsängar. Den läskiga gubben berättade att det fanns fler rum i ett annat hus. På 10 sek stod nästan alla utanför och trampade och ville hemskt gärna se det andra huset. Det dröjde innan någon kom ut för att visa oss. Där inne stog gubben och skrek åt två polacker som jobbade där. Efter någon minut kom Magnus och Louise utspringande och såg väldigt upprörda ut. De berättade att gubben hade sagt åt dem att ta av mössan. "Nej det är kallt och vinter ute, då har man mössa på sig" svarade de. "Jag vill inte ha några gangsters här! Dra åt helvete" hade gubben skrikit. Det var droppen. Vi skyndade oss in i bussarna och for därifrån. Gubben stog på bron och stirrade och såg snopen och arg ut. Så nu sitter jag i en skön dubbelsäng på Best Western Hotel. Lite dyrare, mycket trevligare. Huva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar