I går åkte vi tjejvasan. Jag klantade mig och glömde stavarna på hotellrummet. Som tur var hade Sofie med sina skatestavar som jag fick låna på uppvärmningen. Mammas jobbarkompisar som startade lite senare var jättesnälla och åkte och hämtade stavarna på mitt hotellrum. På så sätt skulle jag förhoppningsvis hinna få mina egna innan starten gick. Med 7 min kvar till start ser jag inga stavar i sikte. Jag hade ingen telefon heller eftersom jag skulle tävla, och ingen jag kände hade telefon heller för dom skulle ju också tävla. Vid starten stod Gunde Svan men sin dotter och jag frågade snällt om jag fick låna hans. Självklart fick jag det, men pappa svarade inte. Jag fick gå in i startfållan utan mina stavar. Gunde fortsatte ringa tills pappa svarade och meddelade att trafikkaoset gjorde så att han och stavarna inte hann fram. Jag fick åka med Sofies stavar som var 3 cm för korta och det märks stor skillnad, speciellt på en bana som denna när det är platt och mycket stakning. Mina stavar strulade även till det för mammas kompisar som inte hann få skidorna vallade av pappa. Snacka om att ställa till det! Pappa skyndade sig för att ge mig stavarna utefter banan och efter 21 km fick jag äntligen mina egna. Vi hade inte heller fått till något kanonglid och jag hade riktigt ont i foten. Så jag hade inte direkt turen på min sida. Men jag tog mig åtminstone mål i Mora på en 33:e plats. Någon gång hoppas jag att jag ska få korsa den mållinjen först i stället. Men då får jag inte glömma stavarna!
Just nu ligger vi på hotellrummet och kollar på 5-milen. Rätt skönt efter en lång dag på jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar