Medelpad Classic Ski

Veckan har varit tung. Efter SM kändes det som att luften gick ur mig, självförtroendet sjönk ner i skosulorna och ingenting har känts kul. Jag har varit arg på mig själv över att jag har varit så deppig över så lite. Fast solen har lyst har jag inte tyckt att skidåkningen har varit rolig. Tummen har gjort ont efter vurpan i Falun, kroppen har känts svag och trött och jag har längtat bort. När skidåkningen går dåligt känns oftast allt svårt. Resultaten på SM var ju långt ifrån dåliga men jag ville så mycket mer, och även fast jag vet att jag har mycket mer i mig så börjar jag tvivla när jag inte får visa det.

I helgen åkte jag hem till Mamma och pappa för att Knappen skulle åka Medelpad Classik Ski här, 46 km seedingsgrundande inför Vasaloppet. Jag hade inte bestämmt mig om jag skulle åka, den här helgen fick bli som den blev. Tummen och motivationen fick avgöra. Lördagen fick jag spendera med min älskling på Himlabadets relax bland olika bastuvarianter, bubbelpooler och upplevelseduschar. Vi hade även väldigt roligt i vattenrutchkanorna på äventyrsbadet. Så skönt att bara göra nått helt annat tillsammans. På kvällen blev det mys med god mat och melodifestivalen och jag bestämde mig för att åka tävlingen.

Det var kul att åka skidor idag. Fint väder, fina spår och till på köpet fick jag vinna. Det är alltid roligt att få ställa sig överst på pallen och få lite klirr i kassan. Jag ledde nästan hela vägen och tog hem två spurtprister också.  Tummen var öm men blev bättre efter målgången. Jag har åkt en gång tidigare och den här gången kände jag mig hårdare och orkade bita i hela loppet. 46 km är ju trots allt inte en vanlig distans för mig. Jag hade en grymt bra serviceman (pappa såklart) som gav mig vätska mellan de officiella vätskekontrollerna. Här finns resultaten.

Herrarnas prispall.

Fin utsikt vid frukostbordet.