Kan det bli bättre?

Fröken Andersson gav ifrån sig en del små glädjetjut och skutt när vi möttes av 3 dm nysnö, sol och nypistade spår i Crested Butte. Första passet ville jag verkligen aldrig åka hem. Men jag fick ju köra 4 pass till, så nu hittar till och med jag runt spåret. Jag börjar känna mig lite mer hemma på skidorna och något slags flyt börjar infinna sig. Tekniken går framåt, och kroppen känns ganska så sliten. Som det ska vara.

"Hemma" i Bruksvallarna var det tävling i helgen. Hade varit så kul att vara med, men det är häftigt att vara här också. På ett sätt är det skönt att tävlingarna börjar lite senare så man får känna sig ordentligt förberedd. Jag känner mig stark och har hållit mig frisk sen mitten av sommaren, så jag hoppas det ger resultat. Snart bär det av till nästa läger i West Yellowstone. Då ska det bli tävla av!